Head like a hole

 

Svartån-häng


- Nine Inch Nails-biljett och Studentfest-biljett är köpta. Solen lyser, Asien, Australien och Nya Zeeland-resa är lite abstrakt planerad med Budapest-brudarna. Livet är fan asnice idag. Så ignorera mitt föregående inlägg! Nu ska jag ta den positiva energin jag har, för att sätta mig o vara produktiv i skolarbeten!
 

-


Trots min sömn på nio timmar, så känner jag lite såhär:
 
 
 

polskt skit

 
 
 

Fest @ Filips place


Igårkväll var en bra kväll. Men den blev kort för min del, då min kropp strejkade. Så efter tolvslaget någon gång begav jag mig hemåt. Somnade så fort jag kom hem. Trots det så hade jag ändå kul, så länge det varade. Och idag har jag bakfyllan of doom, men jag går emot det för senare idag ska jag äta middag hos min käre farmor! Solen är min bästevän idag och kommer vara det framöver också,
sommarkänslan ligger påtagligt under min hud.
 

Phleum pratense

Solstrålar dansar mellan persiennerna, det är vår 
men jag fryser, och liksom solen går min själs vindar 
valssteg ovanpå mitt skallben. 

ett gemensamt firande, för mitt kommande kollapsande 

Mitt hår fastnar i trädens utsträckta händer, nej 
jag menar grenar och jag tar mig ingenstans, jag kommer 
inte härifrån. Jag är liksom här för att stanna, 
ruttna inifrån. 
 
ingen ser mig, förklädd till en äng timotej 
 
 
Kayla.M
 
 

"You don't know me, shut up you don't know me"

 
 

Sushilunchande i vårsolen


-Idag var varken jag eller Sanna sugna på att peta i skolmaten, så vi gick och köpte oss Sushi. Vegetarisk för min del, såklart. Och jag åt upp bitarna på nolltid, såklart. Solen var vår bästa vän och var tionde minut, påpekade vi hur jävla varmt och hur jävla skönt det är.

Kent finns, men jag är borta

 

Igårkväll

 

traumatiserad förlamning


Jag bryts ned i ett cirkelformat hålrum, atom för atom och naturen har vänt mig ryggen till. Jag bad aldrig om hjälp, jag signalerade inte genom skrik och armar upp i luften, men hela min existens har alltid setts som dödsdömd. Jag visste aldrig hur man bar sig åt, i situationer som innebar kroppsslitande konsekvenser. För det gör ont, det gör så jävla ont att veta om att man lever, när det enda man känner är ren förlamning i bröstkorg som psyke.

 

Det är som att jag är fylld av naturkatastrofers kvarlevor, liksom lugnet efter stormen. Tystnaden, den outhärdliga tystnaden som klär varje gestalts läppar, hjärtan. Och jag vet inte hur jag ska få liv, i det som tidigare var någonting. För hjärt och lung-räddning klarade jag aldrig av i praktiken, när medmänniskor runt omkring mig drunknade. Men i ett religiöst perspektiv bad jag för deras själar. Och ur ett psykologiskt, förblev jag ensam kvar med deras minnen, men framför allt mitt eget. Traumatiserad för livet, traumatiserad av livet själv.

Kayla.M


 


För längesen

Kayla Mokédé ©

dagens jävla outfit


visa lite mage i genomtrasig spegel, det är så jag rullar
 

när det är som bäst

 
-
jag avgår nu, godnatt
 

BUDAPEST-GÄNGET


Om drygt två månader, drar jag och dessa brudar på bilden till Budapest. Jag är så otroligt taggad och ser fram emot allt liv och härj i denna främmande stad i Ungern. Lägenheten vi ska hyra, den billiga maten och drycken vi ska förtära och "vi lever bara en gång"-filosofin vi ska upprätthålla oss till. Och det bästa är att det är just dessa tjejer, jag ska göra detta med. Vi är fyra olika typer av personer, som kompliterar och samspelar (med) varandra så bra. 
 
Budapest here we come!

-

vill yttra mig om allt som stör mig, om allt som gör mig glad
vill blotta mina åsikter, men det största problemet jag har
är förmågan att framföra dessa åsikter på det sätt jag vill
(Jag är betydelselös)

Tillbaka till samtiden


- Lyssnar på Tillbaka Till Samtiden (Kent's album från 2007) och försöker mig på att plugga. Har redan skickat in en (försenad) uppgift och hade tänkt att fortsätta beta av plugghögen. Men det funkar inte lika bra i praktiken, som i teorin. Dels för att två av mina småsyskon är rastlösa och därigenom bråkar och stökar hela tiden, men också för att jag är dödshungrig (vinäger-chips mättar inte).
 
Detta blir en ganska så händelselös och tråkig lördag. Utan några som helst substanser eller människor, som jag kan ägna min tid till. Jag är alldeles för pank, för att vara delaktig i någonting idag, ikväll, inatt. Nykter och fattig själ, det är vad jag bär på.
 
"...En gång i en framtid ska jag glömma
Hur otäckt långt jag var beredd att gå..."
- Sömnen, Kent

 
 
 

under psykisk tystnad

missvisningar och tavlor
målade i gråskalor
,
jag känner mig blind
för livet själv, vilseledd
,
eller bara ignorant
för fasader, som liknar
mig själv 
Kayla. M - ur arkivet 2013

Har inte så mycket att komma med, även om jag skulle vilja. Men inspirationen, liksom motivationen tryter. Man säger att kreativiteten flödar under förälskelse, men också under nedstämdhet. Detta stämmer dock inte på mig själv under denna tidsperiod. Allt var så mycket enklare (estetiskt sätt) år 2010, då man var 15år och trodde att olycklig kärlek var det värsta man kunde uppleva (trots brister i blodsbandsrelationer). Jag säger inte att jag vill återgå till det året, utan mer fastställer ett individuellt faktum. 

Jag gjorde dock ett ärligt försök förut:
 

"You'll meet an army of me"


Örebronx


- Hemma i kyliga, snöiga och absolut fulaste Örebro. Jag återvänder till sötnosarna på bilden om drygt tre veckor. Alldeles för lång tid, men det blir så när pengar inte existerar (inte ens till kärleken). Nu lagar jag stekt potatis och sojakorv, har liksom ingenting annat hemma (inte ens ork).

ibland är det extra jobbigt

I natt var backen täckt av snö, jag och Matthias åt våra nattmackor och Sailor moon S01E02 var på. Jag tröttnade efter ett tag då jag är på 110:e avsnittet i serien. Denna vistelse hos M, har vi inte gjort så mycket. Bara det vanliga, de där små sakerna som gör en lite extra gladare än vad stora händelser faktiskt ger. Men jag åker hem på Onsdag och dagen därpå ska jag på ett väldigt livsavgörande möte. Jag kommer återvända till Örebro och de förväntningar allt och alla har på mig. 
 
 
Förut skrev jag dikt efter dikt och sida efter sida i dagboken, när jag kände att jag höll på att implodera. Idag, idag gör jag ingenting längre. Jag underlättar ingenting för mig själv, eller lättar på trycket när det känns som att min hjärna ska antingen smälta och rinna ut genom porerna på mig, eller explodera och klä väggarna med hjärnsubstans och skallbenssplitter. Jag är som en tickande bomb, redo att ha ihjäl sig själv och alla andra runt omtking. 
 
-
(♥Yaya, mina syskon, Sanna & Matthias ♥)

The Sims


- Spelar The sims, i sällskap med Matto som spelar Fable. Har nyligen flyttat till ett annat hus, då fyra generationer bestående av spöken, spökade i det gamla huset och de levande simmarna klarade bara inte av trycket. Jag trivs dock inte i det nya huset, något familjen gör. (det är väl det som räknas) 

"You are in my blood, I can't help it"

 

roligaste jag sett

https://www.facebook.com/photo.php?v=669664496393262&set=vb.134349003424996&type=2&theater
 

Mysfaktor 100%

 
 

so long

 
Jag varnar för dålig uppdatering framöver.
Åker nämligen till Matto idag och stannar
där ett par dagar. Bloggen står ju för det mesta
alltid tom när jag är med honom. ehe

Skolarbete - Erik och Abdulla


- Erik och Abdullas andra film. Denna gång hade vi som uppgift på sociologin att göra en film där vi ska diskutera olika teorier till varför man begår brott. Och vårat resultat blev just såhär.
(Abdulla och Eriks första film: http://www.youtube.com/watch?v=SbiWYrLGCCY )

.

Saknar mitt hår lite smått sådär
(var nära på att packa ner plattång och hårspray när jag packade förut, haha)
 

Lotr


Måste ha Lotr-maraton snarast.
 

-

Vill egentligen inte publicera nån halvklyshig bild, med ett ännu klyshigare citat.
Men detta stämmer så otroligt mycket in på mig nuförtiden. Jag är så otroligt trött
på att vara den godtrogna mot andra och ge ett gäng chanser till andras sårande handlingar,
så detta citat är precis vad jag lever upp till idag. Ord är ingenting, om det inte finns
handlingar som stärker bakom.
 

den svenska våren alla twittrar om


Jorden går mot ljusare tider och Sveriges befolkning har fastställt att "nu är det vår". Jag är väl en av dem, är lite av en väderoptimist. Jag njöt i alla fall idag, med mina vänner. Vi pratade om det mest aktuella för oss blivande studenter: arbetslöshet, universitetsutbildning, jobb och allt sådant som bara tränger sig igenom allt annat viktigt man har att tänka på. Det gnager en i nacken, jämt och ständigt. Men jag ska inte klaga om det ifall jag redan klagar om skolan. 
 
"Det ser lite ut som könshår" - denna kommentar fällde Sanna angående mitt hår.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta!
 
 

Raymond & Maria

"Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör, ingen vill veta var du köpt din tröja."

Kommer ihåg när jag lånade en Raymond & Maria-CD på
stadsbiblioteket när jag gick i årskurs fyra. Så bra var dem, för mig.

De tre musketörerna

sommaren 2012
-
Jag saknar mina systrar så det värker i bröstet.
 

touch me, i'm sick


- Söndagen, en solig dag och jag gömmer mig bakom nedvinklade persienner och lyssnar på Mudhoney, men växelvis spelar The Sims 2 (+ dricker kaffe). Jag har gjort en liten check-lista på saker jag ska göra idag, något jag alltid gör när jag måste få saker och ting gjorda. Jobbade igår, kom hem kl 03:00 därav tröttheten som klär hela min jävla kropp; så vi får se hur mycket jag får gjort idag.

70år


- Var på morfars 70års kalas idag. Det var så sjukt kul att få träffa honom igen efter att inte ha gjort det på 1½år. Man vill träffas oftare, men ändå blir det aldrig så.Det får bli ändring!
 

Saknaden

 
 
 
 
 

med london i bakgrunden

Min fula sida av ansiktet i profil och moster Sabina, satt och åt vegansk kebabtallrik med Yaya och Sanna.
 
 

Två år sedan


För exakt två år sedan såg jag ut såhär. Enda skillnaden är väl att jag inte använder keps längre och att allt hår är dead and gone. Sedan förtär jag inte lika mycket godis och energidricka längre (Läs aldrig), som jag gjorde då. Ikväll blir det tjejskate och gymnasiearbetsskrivande. 
 
 

Tre stycken S

- Sprungit idag, det är andra gången i rad
- Skickade in intresseanmälan om jobb på Astrid Lindgrens värld, igår
- Ska skriva på gymnasiearbetet ikväll

jag kallar detta för ännu en domedag


- Snart sitter min tre år yngre lillasyster på ett flyg, som ska ta henne till andra sidan Atlanten. Nu sitter jag i en tom lägenhet i väntan på att mitt öde ska göra sig lite mer tydligare, så jag förstår, liksom får en aning om hur mitt liv ska se ut nu, framöver eller bara för evigt. Väntar på lägenhetsbesked, kämpar med skoluppgifter som ligger ovanpå varandra i en jätte lik hög, dra igång körkortsprocessen och få tag i sommarjobb i Småland. Jag är vuxen nu, jag kan inte vara barn och leva utan att tänka längre. Jag har mig själv att förlita mig på. (Mina läsare, har ni syskon? I så fall vill jag bara upplysa om att syskon är det enda sanna och mest genuina man kan ha och som alltid kommer bringa kärlek till en, såsom man själv gör det tillbaka.)
 

Det aktiva barnet

Vid 9års åldern var jag hästtjej och skulle dö på hästryggen.
Men vid trettonårs åldern ville jag bli friidrottsstjärna, men gjorde alltid konstiga miner efter misslyckande höjdhoppsdeltagande på tävlingar.

Sedan har jag gått i karate, gymnastik, skidskytte, fridykning och andra individuella sporter i mitt 18åriga liv.
Jag var aldrig den där duktiga lagkamraten på skolidrottens fotbolls pass, jag var alldeles för ego. Och nu är jag alldeles för lat, så jag tränar ingenting alls. Så till minne av mitt fd. aktiva liv, ska jag bege mig ut och springa nu.

precis så

 
 

som i ett försök att försöka igen, skriva alltså

Jag skulle inte vilja kalla de fallande stjärnorna för stjärnfall,
men himlen rasar och jag befinner mig där under. Jag
tänker inte sjunka så lågt (tusen meter under marken)
och säga det klyshiga uttrycket om önskningen man får
önska via ett stjärnfall, för nu är natten (och undergången)
kommen, orden är tagna ur munnen på mig.
 

-

 "ett under att du ser mig, att du fortfarande ser mig"
-
 
Idag har jag endast gjort viktiga ärenden, samma visa fortsätter imorgon också
men i en annan vers. Nu hjälper jag min syster att packa ner sitt liv i resväskor,
då hon flyttar till usa på Onsdag. 
Kommer jag bli ensammast i världen?

-

 

jojk


så genuint vackert

Det fick bli så

 

nej

nej nej nej nej nej nej nej
nej nej nej nej nej nej nej

Örebro betongpark


- Igår intervjuade NA mig och Kenny angående betongparken Örebro ska få. Det känns så jävla bra att brädcentralen får all den reklam den behöver och det känns så jävla bra att bollen är i rullning, så vi får vår betongpark.

RSS 2.0