SD får två mandat i EU-parlamentet. Jag är faktiskt rädd, bokstavligen. Ingen spelad överdrivet rädsla, utan ren och skär rädsla känner jag. Och jag är rädd för de högerpopulistiska partierna i Europa och deras platser de besitter. Jag valde att rösta på Miljöpartiet, då det är det enda partiet som har givit mig en bra känsla (eftersom jag inte är så jätte insatt i alla partier).  Och jag är glad att MP är andra största partiet.

•

Påtal om Europa så sitter jag och mina bruds på ett plan till Budapest imorgon. Mycket förtäring av odräglig substans kommer att ske och vi kommer dansa av oss fötterna i takt med solens uppgång alla tidiga mornar. Detta har vi sett fram emot sedan i vintras och snart är stunden kommen. Två dagar efter vår hemkomst kommer min kärlek, för att vi sedan ska gå på studentbalen dagen efter. Veckan därpå tar jag studenten med mössan stadigt på min skalp. Och sedan är det bara tio dagar till min 19:e födelsedag. Mycket händer de kommande veckorna och jag ser så fram emot det.

 

Har även fått sommarjobb

och en sak till; jag ser inte vitsen med morsdag. Morsor suger ju?

helt utan föräldragestalter, ändock kallar jag mig inte föräldralös

helt utan livfulla substanser, men fortfarande inte livlös

 

-

 

Lördag-tisdag spenderade jag min tid nere hos Matthias. Sög in mig all energi den människan faktiskt ger mig via sin ömhet, kärlek & humor. Vi drack bärs och lyssnade på musik i takt med sommarvädret, tittade på dåliga skräckfilmer som jag ändå blundade för, gosade med sällskapssjukaste hundarna, åt middag hos hans söta mormor och helt enkelt levde tillsammans de dagar vi delade i varandras närvaro.

 

Min ena lillasyster har flyttat tillbaka till Sverige. Att idag fått träffa henne för första gången på ett par månader är en otrolig känsla, saknaden har varit så total. ♥

 

-

 

Trots mitt pestsmittade liv, finner jag ändå frid i de människor jag har kvar.

 

Många av flera kurser är avslutade och sittandes i nuet med endast två uppgifter kvar av detta tredje och sista år på gymnasiet, är så jävla skönt. De som har hängt med i bloggen ett tag, vet om vilken ångestfaktor skolan var för mig. Känslan av att inte hinna med alla deadlines (speciellt på gymnasiearbetet) var så brutal, den fyllde varenda cell i min kropp. Men nu är den borta och har ersatts med lättnad, så därför ska jag nu unna mig 2½ dagar nere i Småland hos min kärlek. Min morbror kör ner mig dit med lastbil, då han ändå ska söderut (så jävla snällt).

 

Det är även nio dagar kvar till Budabest och 27 dagar kvar till studenten. Det. Känns. Overkligt.

 

---

- Igår lagade jag hel vegansk mat. Sojafiléer marinerade i soja, olja och krydda. Ris. Stekta champinjoner och paprika, med gurka och tomat. Tanken är ju att jag ska bli vegan inom en framtid, detta är mina steg framåt.

 

 

Samtidigt som jag avnjöt min luch/middag, tittade jag på dokumentären Grizzly Man.

Som handlade om Timothy Treadwell, en man som spenderade tretton somrar, levande

bland vilda grizzlybjörnar i Alaska. Det hela slutade med att han blev sliten i stycken av en.

 

Min första reaktion var, vilken passion. Vilken känsla och kärlek den där mannen hade gentemot

dessa varelser han avgudade och sa själv att han beskyddade. Jag togs med på en känslofylld trip 

igenom hela filmen. En annan grej jag lade märkte till var smärtan bakom hans ord, och som de sa 

i filmen hade Timothy en mörk sida i sig (precis som vi alla har). Det var som att han gjorde detta

för att inte låta mörkret ta honom, hans sätt att vara och tala var fylld av desperation.

 

Denna dokumentär får 10/10, då den känns ärlig och fylld av olika känslor.

Jag beundrar den där mannen.