lever

Jag lever. Mycket, otroligt mycket har skett i mitt liv sedan sist jag uppdaterade mig här, vilket var i Juli. Om jag är tillbaka, det vet jag inte. Men här är ett livstecken.
 
 

Ämneslärarprogrammet, ingång Svenska

 
Igår tackade jag "Ja" till min antagning till ämneslärarprogrammet på Linnéuniversitetet i Kalmar. Genom det klicket, förändrades min framtid helt. Jag ska flytta till ännu en främmande stad, med nya gator att upptäcka och nya ansikten att komma ihåg. Inte flyttar jag dit ensam heller, utan jag har min fina kärlek vid min sida i vår första egna lägenhet. 100% ska jag plugga, vilket innebär att jag återvänder till havet av plugg och där ska jag simma 5,5år. Sedan är jag utexaminerad gymnasielärare i svenska och sociologi, på 25 bast!
 
 
 
 
 
 

Ibland äter jag sånthär

◊ Tagliatellapasta med en cremefraiche-röra på stekta tomater, spenat, lite citron, riven ost och krydda efter smak. (Lakto-veg)
 
◊ Matthias gjorde hemlagad potatismos, medan jag gjorde hemlagade lins-och morotsbiffar med en touch av citron. Lite broccoli med flingsalt över + creme fraiche. (veganskt, utom moset)
 
 ◊ Spenatlasagne med potatis, krossade tomater, ingefära och halloumi/ost överdrag. (Lakto-veg)

"morsdag"

Idag är det (Mors)yayadag. Ett begrepp jag har hittat på, då Yaya (min fars exfru) som funnits i mitt fysiska såväl som emotionella liv, mer än vad personen vars mage jag spenderade 9 månader i, har gjort. Yaya heter egentligen Sofia, är 12år äldre än mig och skulle mer troligt kunna vara min storasyster än mamma. Och eftersom att det där är så krångligt att förklara, så kallas hon bara Yaya. Hon är en Yaya. 

Jag skulle kunna skriva hur många rader som helst utan att kunna avrunda det, om jag ska förklara vilken viktig person hon är i mitt och mina syskons liv. Därför är denna dagen hennes och inte min så kallad mamma. Jag menar, det var henne jag ringde med panik i kroppen, som 12åring o precis hade fått mens. Det var hon som tröstade mig när jag drunknade i mina tårar varje kväll, över den där första obesvarade kärleken. Det var hon som gick på mina föräldramöten/utvecklingssamtal. Det var hon som såg när den där depressionen 2011 kvävde mig och försökte hjälpa mig. Det har alltid varit hon. Och för det är jag tacksam över att jag har en sådan jävla tur. 

Detta är ett exempel på att blod inte är tjockare än vatten och att en kärnfamilj inte alltid har utseendet av en mamma och pappa. Och att ha en Yaya i sitt liv, är tusen gånger bättre än att ha en mamma i sitt liv.
 
 
 

.



Ni kan välkomna mig till klubben nu. Har skickat iväg min ansökan om olika utbildningar och kurser på Linnéuniversitetet. Mest för att se om jag ens kommer in. Gjorde det lite hastigt, men tog det jag har funderat över ett tag o de som verkar intressanta (typ som Huliganism, kroppsfixering och idrottsliga ideal).
 

-

Nytt favoritband: Royal Thunder (bandet i inlägget nedan). 
Har återupptagit The Sims-besattheten. Fick något ryck för någon dag sedan (kan ha varit igår? dagarna går in i varandra) och jag har spelat så som jag inte brukar spela. Inget Mamma, pappa, barn-tjafs. Vilket har resulterat i en del triangeldraman, tårar, brustna hjärtan och ett barn som kom till världen utan en pappa. Snart är första generationen död och känslokallt nog är jag taggad, är taggad på att se vad lilla Elia kan åstadkomma i världen jag skapat. /nörd
 
Har även misslyckats med middagen två dagar i rad, igår var det bara smaklöst och de smaker som fanns passade inte ihop med varandra (ris, samosas med sojafärs och potatis i + nån sorts brunsås) och idag var tanken att vi skulle äta ris och linsgryta, men linsgrytan smakade skit, så jag kokade makaroner och gjorde en gratäng på makaronerna och grytan istället. Resultatet smakade fortfarande inget vidare. /besviken+arg
 
Imorgon tar jag med mig ett litet pick och pack, inkl. datorn för att spendera dagen med Meygan. The Sims & Curve Fever-lan står på schemat. Ska bli skönt att få komma iväg o göra lite eget och kul att träffa Meygan, då det var någon vecka sedan sist. Har väl inte så mycket mer att uppdatera...- denna vecka är sista riktigt lediga veckan innan jag börjar min praktik som håller på i två månader och sedan skiftar till jobb i ytterligare två månader. Taggad men samtidigt inte förbered, men kan man någonsin bli förbered? Tror inte det.
 
/taggar Örebro om mindre än två veckor ♥♥
 
 
 

Örebro


Biljett är bokad till Örebro, om två veckor bär jag mig av över en helg och därigenom känner jag mig lugn. Äntligen får jag träffa mina saknade. Mina fina fina syskon, min fina fina låtsasmamma, min fina fina bästis och ett par fler om tiden räcker. Praktikplats är även det ordnat och jag börjar samma vecka som jag åker till Örebro. Det är med blandade känslor som jag beger mig in i det här, för det kommer stå oerhört mkt "jobb" på schemat o det är liksom 142kr jag tjänar per dag, genom f-kassan. Men samtidigt är det skönt o ha någon sorts rutin på mitt lilla liv.
 
Annars har jag inte så mkt ork kvar att tillföra någonting mer. Ibland händer det saker och ibland sker ingenting. Men planer om språkresa har satts i rullning, vilket är jättebra. Mer om det, någon annan gång. 
 
Nu tänkte jag bjuda på en bild på mig och en favis när vi lapade sol förra våren:
 
 

-

Igår fick både jag och Matthias våra pengar, vilket innebar en tripp in till stan. Väl där träffade vi Meygan, som behövde slå ihjäl en halvtimme, så vi drog till fiket Royal och tog oss något att förtära. Sådanadär spontanträffar har jag saknat. Sedan drog hon iväg till sin jobbintervju och jag drog med mig Matthias in hos en frisör som hade Drop-In. Han har tjatat om hur fult hans hår är i flera månader och jag kände bara "Vafangörnågotåtsakendå", jag pröjsa hälften då han tyckte det var för dyrt. Han gick från snygg till snygg. Dagen avslutades med mathandel, frakta det via buss och 3km-promenad hem + tacos. Jag däckade efter ett avsnitt Dexter. Total vårdag som får 5/5 toasters.


 

mattips för slutet av månaden och för lata

Krämig tomatpasta: 
Såhär fyra dagar innan pengar rullar in, får man oftast ta det som finns i kyl och skafferi. Vilket blev just det här. Jag hackade en stor vitlöksklyfta och en halv tomat, fräste det tillsammans i en skvätt rapsolja. Smulade efter ett tag ner lite grönsaksbuljong, klickade i tomatpure och rörde om allt med iMat. Kryddade med oregano, vitlökssalt, salt och vitpeppar. Hällde i lite tomatkross som fanns kvar efter gårdagen. Kokade upp makaroner och när båda var klart, rörde jag ihop det. Betyg: Matthias älskade det.
 
Pizzakit-pizza:  
Ibland (väldigt ofta) är vi/jag lata och vill helst inte äta någonting, bara för att det är ansträngande att ens koka pasta. Men eftersom att mat är viktigt så är just det här genialiskt för oss lata jävlar. En färdig utkavlad pizzadeg och en färdig tomatsås. Lägg på degen på en plåt, bre på såsen, hyvla ost o lägg på o välj valfritt pålägg. Jag själv tog färsk tomat och champinjoner. Strör lite oregano och vitlökssalt. Sen 12-14min in i ugnen. mums
 

.

Vaknade av väckarklockan kl 10:00, gick upp o tittade ut efter någon sol, möttes av dimma, gick o lade mig tillbaka i skeden med Matthias och somnade om. Jag upplevde aldrig någon solförmörkelse idag. Känner lite skitsamma, även om jag verkligen ville ha ett "Släktet"-moment. Annars är det ju fredag och det innebär jobb för Matthias och ???? för mig. Har ingen aning om vad jag ska göra idag eller om jag ens vill göra någonting idag. För åker jag in till stan idag, är jag fast hela helgen. ASNICE ATT BUSSAR INTE GÅR HEM PÅ HELGERNA, VERKLIGEN. Men samtidigt vill jag inte sova helt ensam hela helgen. Vilket dilemma. 

Sibylla ringde till mig idag, frågade om jag fortfarande var intresserad av sommarjobb hos dem. Jag svarade självklart nej, då jag redan skrivit på anställningsbevis inom äldreomsorgen. I och för sig var jag aldrig intresserad, då jag som vegetarian helst inte vill flippa hamburgare som består av tidigare levande djur. Men i svåra tider (som det var när jag sökte) har man inte råd att följa alla principer till punk och pricka. 

Är förövrigt jättepepp, pepp på vad som helst. Jag vill typ sätta på mig träningskläder och dra ut o springa en mil. Jag vill städa hela huset. Jag vill skriva en roman. Jag vill måla tråkiga vita pappersark med liv. Jag vill boka flyg till ett annat land, trots att pengar inte finns. Jag vill så jävla mycket, men ändå sitter jag här i mysbyxor, t-shirt och morgonrock i en obäddad säng och skriver om peppen istället för att utföra den. Som alltid. Kul. 
 
 

.


-

Vill skriva flera hundra tecken om hur underbara djur är. Idag har jag verkligen gått in i rollen som personen som bor på landet. Har spenderat förmiddagen med fåren, matat dem och lekt följa john, då jag fram och tillbaka gick med en skottkärra med grenar från ett nedfallet träd som Matthias har sågat itu. Så jävla fina och sociala varelser, som var jävligt skygga för mig i början, men nu börjar gå fram o hälsa genom att stryka sig mot mina ben. Hur gulligt ens?!!? Livet on the countryside är inte så pjåkigt ändå, även om lägenhetssökandet fortsätter. 

Att bo såhär är verkligen någonting jag vill efter jag utfört alla mål jag har i mitt lilla liv. Efter jag rest till de ställen jag vill, bott på de platser jag strävar mot och upplevt allt potentiellt som går att uppleva; vill jag fan stadga mig som 40+'are ute på landet. Har länge funderat på att då ha en gård o ta emot djur, som annars går till slakt, avlivas eller annat dylikt. Starta en fristad, ett ingenmansland för djur. 

Annars är det lägenhet som gäller nu, såfort vi får någon. Sen hur länge vi/jag bor där får vi se. För även om Matthias säger att han inte är en flygande själ som jag, ska jag ge mig ut, ta med mig honom på hans första resa, låta han uppleva något annat än Sverige. Sen får vi se hur det går efter det. Men jag vet att vår kärlek är stark nog för mig att kunna dra en eller två, eller fler månader utan honom. 

Ja och så det där med plugg, vi får fan se alltså. Vi får se.
 
 

update

- är beroende av serien Vampire Diaries och tittar på i snitt, 6 avsnitt per dag
- har haft och har fortfarande en brutal hosta som nu orsakat smärta unde bysten på ena sidan
- har förmodligen en öroninflammation på g i ena örat
- enda jag ser fram emot nu är Taco & Tequila-kväll hos Alexandra och Jakob i helgen
- slutade min tjänst på restaurangen, fick reda på att det var svartarbete, vill inte jobba svart /arbetslös igen
- söker fortfarande efter en lägenhet, men det är inte lätt
 
Gick på en solig vårpromenad på 5km idag med Matthias, kände bara "D-vitamin come at me":
 
Sedan jag potatisgratäng och lins/lök/svamp-biffar till middag:
 
 

jobb,intervju,vegetariskt


Jobbat två dagar denna vecka. Får schema nästa vecka. Ska på en arbetsintervju på Tisdag, angående sommarvikariat på ett äldreboende. Det rullar. Nu ska jag åka till Matthias mormor för att introducera dem för veggievärlden. Ska laga en currygryta på Anammas bitar och ris.Finns inte så mycket mer att tillägga.


restaurang/köksbiträde


 
Första jobbdagen gick så jävla bra, även om det var slitigt för en sådan kropp som jag har (inga muskler = inte mycket till styrka. Och jag är en fd.atlet?!?!?). Svabbade hela golvet i matsalen och trapporna upp till restaurangen, de var petiga med hur jag skulle svabba, så ja...tog 1½h. Sedan fanns det inget och göra så jag fick skala morötter. Fick en kartong med 10kg och började skala. Frågade därefter hur många jag skulle skala, svaret jag fick var "Allt?". Så mina händer är sönderskurna och rygg sönderpajad. MEN VET NI? Det var så jävla skönt. Så jävla skönt o göra något produktivt, kämpa för något som kommer nästa månad. Slutade klockan halv tre, men fick äta innan jag slutade. Gratis asian food, jatack!!! 

Såattehja, det har varit en jävligt positiv dag idag. Ska jobba imorgon också, sedan är de två provdagarna över och jag hoppas mer än allt annat att de vill ha kvar mig. Nu ska jag dricka té och titta på Vampire Diaries. Härrop 
 


Peppande mål


Söker jobb som en tok och förmodligen har jag kirrat ett. Servitris-tjänst på en asiatisk restaurang. Matthias har fått schema från sitt jobb, (snart) får båda aktivitetsstöd. Inkomstkällorna räcker till en hyra på max 4,5k och vi har en lägenhet i kikaren. Får jag jobbet, ringer vi om visning. Går allt väl, har vi uppnått det betydande målet; jag och Matthias har. Lägenhet och stabilitet. Det känns så oerhört peppande och motiverande. För då kan vi fokusera på vad vi vill göra med våra liv. Resor, festivaler, äventyr, pluss, osv. Och första anledningen till att spara blir *trumvirvel* till festival.
 
Getaway Rock Festival: Det är festivalen vi har satt på kartan, då både Graspop och Wacken är alldeles för dyrt för våra plånböcker och bankkonton. Än sålänge har de inte släppt några band jag lyssnar på, men det kommer nog. Hoppas för allt i världen att Alcest ( https://www.youtube.com/watch?v=46W_462hdPo ) blir bokade. 
Det blir ca. 7k om man räknar alla kostnader med en (stor) släng överdrift.
 
Och efter denna sommar har jag bestämt att jag ska spara till en resa, med eller utan Matthias. Jag vet inte än. Jag vet bara att mitt mål alltid har varit att se jordklotets länder med mitt eget par ögon. Jag vill uppleva andra världar, se, lukta, känna. De resemål som är mest lockande är självklart: Australien, Nya Zeeland, Skottland, Italien, Kenya, Sydafrika, Kongo & Kanada. - Vara någonstans som inte är Sverige, som inte ligger i Skandinavien.
 
Därför ska jag ta de jobb jag får, som inte krockar med varandra i schemat. Och göra det folk kallar "jobba ihjäl mig". Jag vill kämpa för detta. Jag vill kämpa för något jag vet kommer vara värt. Det är inte utbildning och skola jag känner är viktigast längre. Även om utbildning självklart ger arbete. Men det är inte prio #1 för mig. Inte längre. •



.


-


tråkig mat som jag har tillagat

Spaghetti och sojafärssås med majs i
 
Makaronilåda med sötpotatis, linser & ost i
 
Stuvade makaroner med knapriga sojastrips (& paprika)
 
Snabbmakaroner, anammas bitar och "brun"sås"
 
Morots-och linsbiffar som serverades med potatismos
 

Örebro - Vimmerby


Det är bitterljuvt att flytta 30 mil från sin familj och vänner. Samtidigt som det är så underbart och uppfriskande att ta ett steg mot rätt riktigt, är det också jobbigt att ta det där steget från det man vet om, känner igen och håller av. För när det där steget är taget innebär vardagen något helt annat och man får helt enkelt börja om på nytt, vilket är ett äventyr i sig men samtidigt så kan band mellan en själv o sina kära individer 30 mil bort antingen klippas eller bara blekna. Det är det som är det sorgliga. Därigenom ifrågasätter man sig själv och den jobbiga situationen, vem och vart skulden ligger hos? Är det en själv som valde att ta det där steget? Är det de man lämnar? Eller bara själva situationens fel, distansen, kommunikationsmedel (som facebook, skype, sms, samtal)? Jag har inget svar och har jag inget svar, vet jag inte hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt för alla. Det är bitterljuvt att flytta 30 mil från sin familj och vänner, för varje dag är ett test; om äldre relationer ska bära eller brista, samtidigt som det är så jävla kul att skapa nya. Nya varma fläktar, som man otroligt nog kommer så bra överrens med. 
 
Jag ångrar inte för en sekund att jag valde att hastigt flytta till min pojkvän (efter över ett år av ett förhållande mellan mig, honom och distansen), jag ångrar det inte även om det är mycket som inte rullar utan käppar mellan ekrarna. För jag vet att när allt löser sig, kommer jobbiga distraktioner avta o jag har en möjlighet att leva det ultimata livet tillsammans med mina nya såsom gamla vänner och bekanta. Allt löser sig, det gör det alltid. Vi måste bara ha tålamod. Don't give up on me.

 

 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0