-
Vill skriva flera hundra tecken om hur underbara djur är. Idag har jag verkligen gått in i rollen som personen som bor på landet. Har spenderat förmiddagen med fåren, matat dem och lekt följa john, då jag fram och tillbaka gick med en skottkärra med grenar från ett nedfallet träd som Matthias har sågat itu. Så jävla fina och sociala varelser, som var jävligt skygga för mig i början, men nu börjar gå fram o hälsa genom att stryka sig mot mina ben. Hur gulligt ens?!!? Livet on the countryside är inte så pjåkigt ändå, även om lägenhetssökandet fortsätter.
Att bo såhär är verkligen någonting jag vill efter jag utfört alla mål jag har i mitt lilla liv. Efter jag rest till de ställen jag vill, bott på de platser jag strävar mot och upplevt allt potentiellt som går att uppleva; vill jag fan stadga mig som 40+'are ute på landet. Har länge funderat på att då ha en gård o ta emot djur, som annars går till slakt, avlivas eller annat dylikt. Starta en fristad, ett ingenmansland för djur.
Annars är det lägenhet som gäller nu, såfort vi får någon. Sen hur länge vi/jag bor där får vi se. För även om Matthias säger att han inte är en flygande själ som jag, ska jag ge mig ut, ta med mig honom på hans första resa, låta han uppleva något annat än Sverige. Sen får vi se hur det går efter det. Men jag vet att vår kärlek är stark nog för mig att kunna dra en eller två, eller fler månader utan honom.
Ja och så det där med plugg, vi får fan se alltså. Vi får se.
Att bo såhär är verkligen någonting jag vill efter jag utfört alla mål jag har i mitt lilla liv. Efter jag rest till de ställen jag vill, bott på de platser jag strävar mot och upplevt allt potentiellt som går att uppleva; vill jag fan stadga mig som 40+'are ute på landet. Har länge funderat på att då ha en gård o ta emot djur, som annars går till slakt, avlivas eller annat dylikt. Starta en fristad, ett ingenmansland för djur.
Annars är det lägenhet som gäller nu, såfort vi får någon. Sen hur länge vi/jag bor där får vi se. För även om Matthias säger att han inte är en flygande själ som jag, ska jag ge mig ut, ta med mig honom på hans första resa, låta han uppleva något annat än Sverige. Sen får vi se hur det går efter det. Men jag vet att vår kärlek är stark nog för mig att kunna dra en eller två, eller fler månader utan honom.
Ja och så det där med plugg, vi får fan se alltså. Vi får se.
Kommentarer
Trackback
