Peppande mål


Söker jobb som en tok och förmodligen har jag kirrat ett. Servitris-tjänst på en asiatisk restaurang. Matthias har fått schema från sitt jobb, (snart) får båda aktivitetsstöd. Inkomstkällorna räcker till en hyra på max 4,5k och vi har en lägenhet i kikaren. Får jag jobbet, ringer vi om visning. Går allt väl, har vi uppnått det betydande målet; jag och Matthias har. Lägenhet och stabilitet. Det känns så oerhört peppande och motiverande. För då kan vi fokusera på vad vi vill göra med våra liv. Resor, festivaler, äventyr, pluss, osv. Och första anledningen till att spara blir *trumvirvel* till festival.
 
Getaway Rock Festival: Det är festivalen vi har satt på kartan, då både Graspop och Wacken är alldeles för dyrt för våra plånböcker och bankkonton. Än sålänge har de inte släppt några band jag lyssnar på, men det kommer nog. Hoppas för allt i världen att Alcest ( https://www.youtube.com/watch?v=46W_462hdPo ) blir bokade. 
Det blir ca. 7k om man räknar alla kostnader med en (stor) släng överdrift.
 
Och efter denna sommar har jag bestämt att jag ska spara till en resa, med eller utan Matthias. Jag vet inte än. Jag vet bara att mitt mål alltid har varit att se jordklotets länder med mitt eget par ögon. Jag vill uppleva andra världar, se, lukta, känna. De resemål som är mest lockande är självklart: Australien, Nya Zeeland, Skottland, Italien, Kenya, Sydafrika, Kongo & Kanada. - Vara någonstans som inte är Sverige, som inte ligger i Skandinavien.
 
Därför ska jag ta de jobb jag får, som inte krockar med varandra i schemat. Och göra det folk kallar "jobba ihjäl mig". Jag vill kämpa för detta. Jag vill kämpa för något jag vet kommer vara värt. Det är inte utbildning och skola jag känner är viktigast längre. Även om utbildning självklart ger arbete. Men det är inte prio #1 för mig. Inte längre. •



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0