Ännu en gång, i mitt snart 17åriga liv, har jag sett en film som motiverar mig att följa det jag vill i framtiden.
-Hjälpa människor, framförallt barn.-

Freedom Writers handlar om hur en kvinna får en klass med 14-15åriga elever vars ursprung är från olika länder, att följa sin dröm. Att få dem att tänka att de kan. De har tänkt motsatsen; då de kommer ifrån ghettot. De föddes i ett krig som pågår, varje dag, varje natt. Den här klassen, hatade varandra från första början men i slutet blev de som en familj. Tack vare dem själva fast med denna Kvinnas hjälp.

När jag var yngre, mellan 7-12år. Så ville jag hjälpa djur, mitt drömyrke var veterinär. Men när jag började högstadiet utvecklades den drömmen. Att hjälpa barn, var det jag ville. Och det jag vill idag.
Har haft tankar om barnpsykolog men annat som volontär i ett fattigt land eller kanske lärare i en skola som i denna film. - Jag vet bara att det jag vill ägna mitt liv åt, är att hjälpa. Det känns som en plikt, en skyldighet, ett måste.

Det är för mycket orätt som försigårs just nu i denna snevridna värld. Och det har alltid varit så.
Jag kan inte rädda världen, det vet jag nu. Även om jag tänkte det förut. Men det jag kan göra är att försöka.
Och jag vet att det finns fler som jag. Men det finns ännu fler som inte är så.

Ibland känns det som att allt är försent. Allt som startats tex; krig. Kommer för alltid vara.
Men ibland får jag hopp. Jag vet inte hur jag ska tänka och jag kan inte se framtiden.
Men trots mina brister om att se in i framtiden, så ska jag följa min dröm och försöka.

Och jag tycker alla ska göra det samma.

Km.