Örebro


Biljett är bokad till Örebro, om två veckor bär jag mig av över en helg och därigenom känner jag mig lugn. Äntligen får jag träffa mina saknade. Mina fina fina syskon, min fina fina låtsasmamma, min fina fina bästis och ett par fler om tiden räcker. Praktikplats är även det ordnat och jag börjar samma vecka som jag åker till Örebro. Det är med blandade känslor som jag beger mig in i det här, för det kommer stå oerhört mkt "jobb" på schemat o det är liksom 142kr jag tjänar per dag, genom f-kassan. Men samtidigt är det skönt o ha någon sorts rutin på mitt lilla liv.
 
Annars har jag inte så mkt ork kvar att tillföra någonting mer. Ibland händer det saker och ibland sker ingenting. Men planer om språkresa har satts i rullning, vilket är jättebra. Mer om det, någon annan gång. 
 
Nu tänkte jag bjuda på en bild på mig och en favis när vi lapade sol förra våren:
 
 

-

Igår fick både jag och Matthias våra pengar, vilket innebar en tripp in till stan. Väl där träffade vi Meygan, som behövde slå ihjäl en halvtimme, så vi drog till fiket Royal och tog oss något att förtära. Sådanadär spontanträffar har jag saknat. Sedan drog hon iväg till sin jobbintervju och jag drog med mig Matthias in hos en frisör som hade Drop-In. Han har tjatat om hur fult hans hår är i flera månader och jag kände bara "Vafangörnågotåtsakendå", jag pröjsa hälften då han tyckte det var för dyrt. Han gick från snygg till snygg. Dagen avslutades med mathandel, frakta det via buss och 3km-promenad hem + tacos. Jag däckade efter ett avsnitt Dexter. Total vårdag som får 5/5 toasters.


 

-


mattips för slutet av månaden och för lata

Krämig tomatpasta: 
Såhär fyra dagar innan pengar rullar in, får man oftast ta det som finns i kyl och skafferi. Vilket blev just det här. Jag hackade en stor vitlöksklyfta och en halv tomat, fräste det tillsammans i en skvätt rapsolja. Smulade efter ett tag ner lite grönsaksbuljong, klickade i tomatpure och rörde om allt med iMat. Kryddade med oregano, vitlökssalt, salt och vitpeppar. Hällde i lite tomatkross som fanns kvar efter gårdagen. Kokade upp makaroner och när båda var klart, rörde jag ihop det. Betyg: Matthias älskade det.
 
Pizzakit-pizza:  
Ibland (väldigt ofta) är vi/jag lata och vill helst inte äta någonting, bara för att det är ansträngande att ens koka pasta. Men eftersom att mat är viktigt så är just det här genialiskt för oss lata jävlar. En färdig utkavlad pizzadeg och en färdig tomatsås. Lägg på degen på en plåt, bre på såsen, hyvla ost o lägg på o välj valfritt pålägg. Jag själv tog färsk tomat och champinjoner. Strör lite oregano och vitlökssalt. Sen 12-14min in i ugnen. mums
 

.

Vaknade av väckarklockan kl 10:00, gick upp o tittade ut efter någon sol, möttes av dimma, gick o lade mig tillbaka i skeden med Matthias och somnade om. Jag upplevde aldrig någon solförmörkelse idag. Känner lite skitsamma, även om jag verkligen ville ha ett "Släktet"-moment. Annars är det ju fredag och det innebär jobb för Matthias och ???? för mig. Har ingen aning om vad jag ska göra idag eller om jag ens vill göra någonting idag. För åker jag in till stan idag, är jag fast hela helgen. ASNICE ATT BUSSAR INTE GÅR HEM PÅ HELGERNA, VERKLIGEN. Men samtidigt vill jag inte sova helt ensam hela helgen. Vilket dilemma. 

Sibylla ringde till mig idag, frågade om jag fortfarande var intresserad av sommarjobb hos dem. Jag svarade självklart nej, då jag redan skrivit på anställningsbevis inom äldreomsorgen. I och för sig var jag aldrig intresserad, då jag som vegetarian helst inte vill flippa hamburgare som består av tidigare levande djur. Men i svåra tider (som det var när jag sökte) har man inte råd att följa alla principer till punk och pricka. 

Är förövrigt jättepepp, pepp på vad som helst. Jag vill typ sätta på mig träningskläder och dra ut o springa en mil. Jag vill städa hela huset. Jag vill skriva en roman. Jag vill måla tråkiga vita pappersark med liv. Jag vill boka flyg till ett annat land, trots att pengar inte finns. Jag vill så jävla mycket, men ändå sitter jag här i mysbyxor, t-shirt och morgonrock i en obäddad säng och skriver om peppen istället för att utföra den. Som alltid. Kul. 
 
 

.


*The Dark Passenger

-

tyng henne med luften som bär dig,
rör henne som om du vill utplåna hela
hennes väsen

slå henne sönder, med din ondskas knogar
låt henne tömmas,
låt kullerstensmarken absorbera hennes oskuld
utför våldet du språkar

distansera dig från allt utom det
och hon blir för alltid den livsomvälvande
pjäsen

-

* (Titeln) Begreppet är tagen från Tv-serien Dexter (som förövrigt är en av mina favoritserier): "the "Dark Passenger" was Dexter´s way of naming the "desire to kill"

-

Vill skriva flera hundra tecken om hur underbara djur är. Idag har jag verkligen gått in i rollen som personen som bor på landet. Har spenderat förmiddagen med fåren, matat dem och lekt följa john, då jag fram och tillbaka gick med en skottkärra med grenar från ett nedfallet träd som Matthias har sågat itu. Så jävla fina och sociala varelser, som var jävligt skygga för mig i början, men nu börjar gå fram o hälsa genom att stryka sig mot mina ben. Hur gulligt ens?!!? Livet on the countryside är inte så pjåkigt ändå, även om lägenhetssökandet fortsätter. 

Att bo såhär är verkligen någonting jag vill efter jag utfört alla mål jag har i mitt lilla liv. Efter jag rest till de ställen jag vill, bott på de platser jag strävar mot och upplevt allt potentiellt som går att uppleva; vill jag fan stadga mig som 40+'are ute på landet. Har länge funderat på att då ha en gård o ta emot djur, som annars går till slakt, avlivas eller annat dylikt. Starta en fristad, ett ingenmansland för djur. 

Annars är det lägenhet som gäller nu, såfort vi får någon. Sen hur länge vi/jag bor där får vi se. För även om Matthias säger att han inte är en flygande själ som jag, ska jag ge mig ut, ta med mig honom på hans första resa, låta han uppleva något annat än Sverige. Sen får vi se hur det går efter det. Men jag vet att vår kärlek är stark nog för mig att kunna dra en eller två, eller fler månader utan honom. 

Ja och så det där med plugg, vi får fan se alltså. Vi får se.
 
 

update

- är beroende av serien Vampire Diaries och tittar på i snitt, 6 avsnitt per dag
- har haft och har fortfarande en brutal hosta som nu orsakat smärta unde bysten på ena sidan
- har förmodligen en öroninflammation på g i ena örat
- enda jag ser fram emot nu är Taco & Tequila-kväll hos Alexandra och Jakob i helgen
- slutade min tjänst på restaurangen, fick reda på att det var svartarbete, vill inte jobba svart /arbetslös igen
- söker fortfarande efter en lägenhet, men det är inte lätt
 
Gick på en solig vårpromenad på 5km idag med Matthias, kände bara "D-vitamin come at me":
 
Sedan jag potatisgratäng och lins/lök/svamp-biffar till middag:
 
 

Ett brev (till dig)

Jag drar mig ifrån att höra av mig, för det enda jag kan få ur mig är jobbsnack, pengaångest och tjat om hyresvärdar som inte hör av sig. Det blir för tråkigt (för dig) och jag har blivit (för) tråkig (för dig) (om jag någonsin var intressant). Men jag antar att det är ett liv jag får leva, när jag varken valde det spontana, flygande, resande livet direkt efter studenten eller fortsatta studier på högskola/universitet. Jag valde detta, med en illusion om att jobb skulle vika ut sig för mig, att sparpengar skulle existera vid det här laget (inför det kommande spontana, flygande, resande livet); men icke, riktigt så är det inte va, riktigt så blev det inte. Och nu halkade jag in på det där tråkiga (igen) som är anledningen varför jag ignorerar dina frågetecken.

Vart är personligheten? (jag vet att du undrar vart jag har tagit vägen) Jag vill inte identifiera mig med min status i jobbvärlden, min ekonomi eller vart jag är bosatt.(du fick mig att lova, att aldrig bli sådan) Ändock låter jag detta bli en så stor del av mig att varenda gång jag hör av mig, får jag inte ut någonting annat än just, precis, det här. Äcklad? Jovisst (och jag vet att du är det du med)
 
(men jag vet inte vart den är, vart jag är, nåde mig)
 

RSS 2.0