Inne på vecka tre

 



Jag har varit här i två veckor, är dock inte alls beredd på att ta mig hem. Att somna i M's famn med vetskapen om att jag även kommer vakna i hans famn; är det finaste och mest lugnande som finns. Och jag vill ha det så jämt. Alltid. Något som kommer att ske, i sinom tid.

Jag älskar den här tvåsamheten.


grönska




Vecka 2

Livet rullar på, diskussioner livar upp känslor och tankar, närheten är helande och saker o ting känns lättare att hantera. Till exempel tanken på framtiden.

Ettårsdagen

Igår var det min och M's ettårsdag. Vi firade den med att vara bakis o äta pizza tillsammans med Meygan och Samuel som kom dagen innan för lite grill och supande. Det här året har gått så otroligt fort, men det stämmer dock inte överens med allt jag har hunnit med och tagit mig igenom. Ur ett mer realistiskt perspektiv, skulle det ta mer än ett år att göra och gå igenom allt som jag gjort detta år. Kan jag tycka i alla fall.
 
På förhållandefronten har allt varit fint, men det har också varit jobbigt under alla tester som jag och Matthias har stött på. Det har funnits gånger då man bara känner att allt brister när som helst, för det är ju det man lever i. Ett samhälle med unga par som håller korta stunder. Man blir inmatad med teorier som att man måste vara med många olika typer av människor, innan man hittar den rätte. Eller att den rätte inte finns och att allt alltid slutar med ett krossat hjärta.
 
Men så känner jag, skitsamma om Matthias är den rätta eller inte. Jag är glad nu och jag älskar honom nu. Det är väl det som är det mest relevanta. Vad har jag att göra i framtiden, om det inte är där jag lever? Jag lever ju här och nu. Och här och nu är tillsammans med Matthias. 

 
 

Pussas med hundar hela tiden




Vecka 1


- Fredag, min fjärde dag här nere i den småländska skogen, i Matthias famn och närvaro. Det är avslappnande och nästa vecka är det ett år sedan jag var här för första gången. Första jag slogs av var min jämförelse mellan denna plats och en sagolik idyll. Jag upplever samma känsla idag, ett år senare. Jag livnär mig på glada minnen och vill alltid återuppleva dem, därför slängs de på min hjärnhinna och jag blir fylld av lycka. 
 
 
 


packar inför en månadsvistelse hos min favoritkille

Lördagen


-

en sådandär dag som känns flera hundra kg tung, vill bara sätta mig i en tågvagn som kan ta mig till en av smålands skogar, där Matthias bor, för där är allt så lätt och han får mig att flyta ovanför ytan

Cam

 




fasteprov och lyxfrukost

- Igår klockan 23:00, påbörjade jag min fasta, vilket innebar ingen mat, vatten, cigg, tuggummi; INGENTING förrän jag tagit blodprovet som var idag klockan 09:00. Jag fuskade, tog en cigg imorse. Men annars tycker jag att jag har varit duktig, då de även stack mig fyra gånger med den förbannade nålen. Så jag köpte mig en lättförtjänt lyxfrukost. Tummen upp till alla som fastar under ramadan. (Jag själv hade nog knappt klarat det)
 

RSS 2.0