Jag har varit här i två veckor, är dock inte alls beredd på att ta mig hem. Att somna i M's famn med vetskapen om att jag även kommer vakna i hans famn; är det finaste och mest lugnande som finns. Och jag vill ha det så jämt. Alltid. Något som kommer att ske, i sinom tid. Jag älskar den här tvåsamheten.