-

"You have shut down over some time
Memories go in and out of your mind
In your dreams they go to the light
You toss and turn and you fight it at night"

-


-

 

-

"I know dark clouds will gather around me
I know my way is rough and steep
But beautiful fields lie just beyond me
Where souls redeem the vigils keep"

I don't fit into this skin that I've been placed in

 

"If I lose you, my heart will be broken"

 

Whiskey and ritalin

"...You're imagining things, your pretend machine..."

Nine Inch Nails 10 Maj @ hovet, stockholm


Efter sju timmars köande i spöregn utanför hovet, blev jag och alla andra insläppta. Två timmar senare lite drygt gick Nine Inch Nails upp på scen. Pinion/ The Eater of Dreams, börjar de med och ett leende klär mitt ansikte. En känsla av illusion var det enda jag kände tills de därefter körde Copy of A, och då fattade jag att jag verkligen stod nästan längst fram i en publik framför Nine Inch Nails, Trent Reznor; mannen som hängt med i min känslomässiga berg och dalbana sedan våren 2010.
 
(Setlisten från konserten hittar ni här: http://www.setlist.fm/setlist/nine-inch-nails/2014/hovet-stockholm-sweden-33c36cc5.html)
 
Min kropp var täckt av mitt eget och andras svett, jag sjung så mycket mitt medvetande orkade och kunde, jag grät när Trent Reznor ställde sig vid pianot och spelade The Frail. Och jag grät när de slutligen spelade Hurt. Konserten påverkade mig otroligt mycket mentalt. Jag kan inte beskriva känslan jag hade efteråt som höll i sig enda till igår kväll. Men jag är otroligt glad att jag såg NIN. Det är ett minne för livet.

Ioseb @ Kulturhuset, vegofesten

 
 
 
 

-


Alice in Chains - Got me wrong


10 Maj @ Hovet, Stockholm


Jag har Nine Inch Nails-biljetten i min hand och jag kan verkligen inte förstå det. Liksom greppa tanken. Jag, ska, se, Nine Inch Nails. Jag ska få se Trent Reznor, mannen som varit med mig sedan början på 2010. Jag behöver inte längre titta på Live-klipp, för att åtminstone föreställa mig känslan. Jag kommer få uppleva känslan av att se och höra, på riktigt. På jävla riktigt. 

Jag kommer förmodligen gråta, jag kommer även skrika, hoppa, vara helt jävla galen. Jag har ingen att dra dit med, visserligen kommer folk jag känner vara där. Men annars är jag ensam och vet ni vad; i'm fucking happy about it. 

Kent finns, men jag är borta

 

Raymond & Maria

"Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör, ingen vill veta var du köpt din tröja."

Kommer ihåg när jag lånade en Raymond & Maria-CD på
stadsbiblioteket när jag gick i årskurs fyra. Så bra var dem, för mig.

jojk


så genuint vackert

-

"Lying on the sand I hear 
The distant singing sea
And stare at lonely clouds
Fading above me
I wished my mind could join them
I wished my mind could wander free"
 

It's reality, fuck it , it's everything but me


En av Atmospheres tyngsta låtar, med ett otroligt budskap. Jag tolkar den som att människan skyller ifrån sig på allt och allting, man själv är ingen levande faktor till olika konsekvenser eller situationer. Lyssna och ta in.

*tears from ears*

 


Godmorgon


B-sidor 95-00

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0