---

Efter sju timmars köande i spöregn utanför hovet, blev jag och alla andra insläppta. Två timmar senare lite drygt gick Nine Inch Nails upp på scen. Pinion/ The Eater of Dreams, börjar de med och ett leende klär mitt ansikte. En känsla av illusion var det enda jag kände tills de därefter körde Copy of A, och då fattade jag att jag verkligen stod nästan längst fram i en publik framför Nine Inch Nails, Trent Reznor; mannen som hängt med i min känslomässiga berg och dalbana sedan våren 2010.

 

(Setlisten från konserten hittar ni här: http://www.setlist.fm/setlist/nine-inch-nails/2014/hovet-stockholm-sweden-33c36cc5.html)

 

Min kropp var täckt av mitt eget och andras svett, jag sjung så mycket mitt medvetande orkade och kunde, jag grät när Trent Reznor ställde sig vid pianot och spelade The Frail. Och jag grät när de slutligen spelade Hurt. Konserten påverkade mig otroligt mycket mentalt. Jag kan inte beskriva känslan jag hade efteråt som höll i sig enda till igår kväll. Men jag är otroligt glad att jag såg NIN. Det är ett minne för livet.