Igår vaknade jag klockan 05:00, med alldeles för lite sömn bakom mig, men jag reste mig upp och gjorde mig redo för ett farväl till min hemstad, genom att sätta mig på ett tåg kl 06:30. Det tog mig bort och ett par byten och timmar senare befann jag mig i mitt hjärtas hemstad. Vimmerby. Jag var där för att stanna, jag ÄR här för att stanna, jag & Matthias kan nu sudda bort "distans" från vårt "förhållande". 

 

-

 

 

 

 

 

 

[tomt]

 

 

 

 

 

 

-

Igår åkte jag ifrån den här sovande gestalten på bilden, för att ägna en vecka åt Örebro och allt vad min hemstad innebär. Resan tog mig åtta timmar längre än vanligt, alltså 12h. Det var inte den bästa tiden i mitt liv, men jag klarade mig. Det var svårt att slita sig honom, precis som det alltid är. Trots att vi har varit ett par i 15mån och är så jävla vana vid att distansen särar på oss. Men inga tårar blir det och jag går in i denna vecka med styrka. 

 

välkomnar mig själv till omöjlighetens land

och klär mig i tyger av otillräcklighet

 

 

---

Förkylning dag två. Igår blossade den väntade förkylning upp, Matthias och hans mor smittade mig. Så idag har jag tittat på paradise hotel och idol-repriser, för att slå ihjäl lite tid medan M spelat. Åkt till affären, köpt onyttigheter och alldeles nyss skickade jag in en ansökan till en förskolelärartjänst. Jag hoppas på det bästa, som alltid. Men det verkar ändå inte ge det resultat jag vill ha, nästintill kräver.

 

Nu vill jag bara att Matthias ska spela klart, så vi kan ligga o kolla på Dexter medan vi krockar våra chips i dippskålen. Den serien är verkligen en av de bästa serie jag sett. Att få följa en seriemördares liv, som försöker leva så normalt som möjligt. Vem vill inte det?

---