-
"Lying on the sand I hear
The distant singing sea
And stare at lonely clouds
Fading above me
I wished my mind could join them
I wished my mind could wander free"
And stare at lonely clouds
Fading above me
I wished my mind could join them
I wished my mind could wander free"
when life is beautiful
myst med katter, som har mer hår än vad jag har på skallen och myst
med min Matthias som för första gången har lika långt hår som mig
och så har jag haft ständigt myspys med stubben
en natt drack vi en del alkohol och genom det fick Matthias massor av inspo, så han drog upp
musikprogram och gitarren för att finslipa på en låt han började med sist jag var hos honom
och vårt sällskap var Malte som hade lagt sig bekvämt på min ryggsäck
Jag har haft det allmänt mysigt där nere, precis som alltid. Nu är jag tillbaka till Örebro och det betyder att jag verkligen måste lägga fokus på plugget jag lovade mig själv att egentligen göra under sportlovet, men men...
en tanke, blev en handling och sen ett resultat
The Sims Vs. League of legends
Vårt liv: spela datorspel
what a life
666 park avenue
en ny favorit serie, jag & Matto har
20mil hemifrån
Dålig uppdatering = befinner mig hos killen.
Vi har inte gjort allt för mycket liv av oss, sedan jag kom hit. Myst, tittat klart på säsong 3 av American horror story (som förövrigt var den sämsta säsongen) och så började vi titta på en annan serie vid namn: 666 park avenue. Rekommenderar den faktiskt! Nu sitter jag i Matthias kalsonger och spelar The Sims (borde egentligen plugga) och han sitter framför sitt League of Legend. Jag trvis, jag trivs alltid med den killen.
såriga läppar och utåtvänt skinn
Ellen page
- Enda sedan jag såg filmen Juno, för första gången så blev Ellen page min favoritskådis. Hon är så jävla duktig på att förliva sig in i de roller hon har och jag beundrar henne för det. Och när jag såg detta tal imorse, så beundrar jag henne ännu mer. Kloka och vettiga ord, som egentligen borde komma från världens alla munnar. Att hon är gay eller inte, spelar mig ingen roll, ingenting jag lägger någon energi på att hylla. Utan jag hyllar hennes tal och hennes mod. Go Ellen page!
en kväll med brudarna
- Myskväll med Sanna och Ellen. Pizza och vin + film och godis. En stereotypisk fredag, om man inte alls vill dra ut på krogen eller bara sitta hemma och ruttna framför en dator som giver en fyrkantspupiller. Hade dömysigt och jag verkligen älskar att umgås med endast människor man bryr sig om. Det är då allt är som bäst!
Bönor på brädor
Film gjord av: Emelie ( http://mligunnarsson.blogg.se )
- Saknar skatecampet jag var på i Göteborg, i somras. Härligt väder, härliga brudar, härligt allt.
påtal om kärlek...
♥
~
Jag har så många böcker jag måste läsa, så mycket musik att upptäcka,
så oändligt många ord att skriva, så mycket jag vill tala om och så mycket jag vill visa.
För det är så många aktivititeter jag ångrar att jag aldrig gjorde, så mycket musik jag vägrat
lyssna på och alldeles för få ord jag vågat uttrycka, utan det kan jag inte tala om
eller visa i bildspråk, vad det är för budskap jag bär.
Livet som vegetarian
Linsgryta och pasta
röda linser
rivna morötter
hackad lök
grönsaksbuljong
krossade tomater
kryddor
utan syfte
- Åren går och och allt blir bara tyngre
Jag
fin cover på en av Elliot Smith's låtar
När någon frågar mig vad jag vill med mitt liv idag, är mitt svar ett enda stort frågetecken. Min säkerhet har blivit till en osäkerhet, man skulle kunna beskriva det som att jag befinner mig i ett formlöst, detaljlöst, färglöst rum som jag spenderar min tid i; genom att famla. Ingenting är en självklarhet längre och att ta något som helst för givet är en av de största riskerna. Och i och med allt det här, så har jag svårt att njuta av det som komma skall. Till exempel som studenten, som alla pratar om som om det vore det bästa man gjort i ens liv. - Men jag ska ta dag för dag, leva i nuet och så får vi se vart jag hamnar.
-
på söndag får jag pussas, enda höjdpunkten på hela veckan
sojafärssås och pasta
It's reality, fuck it , it's everything but me
En av Atmospheres tyngsta låtar, med ett otroligt budskap. Jag tolkar den som att människan skyller ifrån sig på allt och allting, man själv är ingen levande faktor till olika konsekvenser eller situationer. Lyssna och ta in.
head down
"And this is not my face
And this is not my life"
-
Jag känner mig mer levande än död, denna måndagmorgon. Halsen kliar och snor rinner ur alla kroppshål näsan. Kan inte den här dagen vara över nu?
Fantastiskt
- Igårkväll var en kväll att minnas lite extra. Vi var ett gäng som åt på Efasos först och sedan drog vi vidare till ett folktomt Noise. Det var helt seriöst bara vi och några randoms till. Men vi drack och dansa i alla fall. Är det ingen som tittar, så finns det inget att skämmas över. Som sagt, hade otroligt kul igår och det var tack vare människorna jag umgicks med.
Världen
OS i ryssland, i samma veva som människor blir misshandlade och ser döden i vitögat, av andra pga sexuell läggning. Världen är nedkörd i diket och jag vill bojkotta mänskligheten. Människans svarta historia körs i repris, tusen gånger om och jag gömmer mig i mitt ångestdränkta tonårsrum. Det finns så lite att romantisera i detta tidsrum, finns så lite att njuta av när eftersmaken av allt smakar ruttet.
Jag vill krama om allt och alla, samtidigt som jag vill slita av artärer i levande ting och slå sönder allting. Min hjärna är lika motsägelsefull och tvetydig som världen själv och min kropp darrar av obehag när tanken slår mig att jag är precis som det jag föraktar. Men vad göra? Svar: Jag har ingen jävla aning.
this is a retarded beatbox
Sitter och tittar på dåligt dubbade barnprogram, samtidigt som jag ska hålla koll på mina två energifyllda småsyskon på 4 och 2½år. Jag är dödstrött och kaffet är inte till min räddning. Men men, ikväll ska jag ut och äta med Sanna och flera till, för att fira Sannas 19åriga liv. Mer händer väl inte denna Lördag.
-
Karrofesten Vt.14
- Karrofest igår. Jag = Jimi Hendrix, Molly = Courtney Love & Sanna = Fiona, från Rebecca och Fiona. Vi var fulla och dansglada, det blev en bra kväll trots allt.
*tears from ears*
Livet, tonåren, framtiden, bloggen
Har ingen jävla aning om vad jag ska skriva i denna urtrista blogg. Typ nämna att det är karrofesten ikväll (traditionell gymnasiefest som min skola anordnar) och att jag ska klä ut mig till Jimi Hendrix? Är det sånt jag ska ta upp, eller typ att det är tio (läs: 10) dagar kvar till den dag då jag åker de 20 milen som skiljer mellan mig och min Matthias? Och att jag ska spendera mitt sportlov hos honom. Jag vet inte, är det sånt här jag ska skriva varje dag, detaljer om mitt ganska så enformiga tonårsliv?
Brukar sitta och småskratta åt min vardag, typ håna det lite grand; att det liksom inte är lika färgstarkt som många många andras (eller är det bara någonting som syns på utsidan, men inte alls existerar på insidan?). Men å andra sidan, gör jag inte så mycket åt saken. Jag gör mest det jag måste (knappt det) och väntar på att tiden ska gå. Studenten ska tas. Mina betyg ska ges. Vänskapsband sättas på spel. Och massa annat sånt, som sker i en radikal förändring i ett liv.
Jag är påväg till nästa etapp, nivå, fas, del i mitt liv.
Grattis bästavän!
Bitches on the road
- Efter skolan blev det en tur upp på Marieberg, med sköna brudar. Handlade allt från en Walkman till en figurformad tajt klänning. Allting för bra priser, något som stillar mitt samvete och självklart ekonomiångest. Nu håller jag på att förbereda min framtida bästis (walkman), genom att fylla den med bra musik som kan stänga verkligheten ute från min lilla skalle.
Godmorgon
(titlar är betydelselösa)
Jag kastade mig ut i kullerstenshavet och blev ett med allt som var. Formaterade om huden. Och gruspartiklar, var allt min kropp bestod av. Jag vet inte om jag bara kamouflerade mig hållbar eller spelade död i en oändligt stor grav, med kullerstenarna som blev gravstenar. Allt jag kände var, att jag bara inte klarade av köttet och blodet som omringade det. Jag klarade inte av det levande pumpandet, upprätthållandet av kroppens stående på gatan, där jag ständigt tog mina vacklande steg på. Allt var bara för ansträngande för en föråldrad kropp som min.
Jag känner vattnet strila längs grusets trubbiga konstruktioner, som idag är Jag. Jag känner människors fotsteg, lätta som tunga passera ovanpå det som idag är min grav. Jag känner allt liv, som jag tidigare inte klarade av och jag undrar om de ställer samma frågor, tänker samma tankar som jag gjorde den dag då jag brast, liksom gick av och beslutade mig för att bli det jag är, ett kullerstens barn.
Kayla.M
?
Jag vet inte vad jag ska blogga om.
Filminspelning
ett försök till att peppa mig själv
- Om ett par månader står jag på ett flak, lite alkoholpåverkad i en vit klänning och skriker ut lyckan av att ha klarat av gymnasiet. Jag tar studenten och förmodligen har jag klarat allt som jag idag tvivlar över att jag kommer klara av. Jag kommer känna mig oövervinnlig (säkert pga alkoholen) och jag kommer för en stund känna mig bäst (inte bättre än andra, utan bara bäst enligt mig i min värld). Jag kommer dela glädjen med alla andra i min årskull och (förmodligen) mina nära och kära som (förmodligen) kommer vara glad för min skull.
Och snart är jag där, måste bara hålla mig kvar under skolytan, ignorera kallsuparna jag får av pluggvågorna och fortsätta simma framåt.
-
Kayla.M
.
Lagat quornfärs & morots-lasagne. Ska duscha. Sen jobba vid 22:00. Känner mig vuxen. /töntig
Sisters
- Min syster och jag, hon var den söta charmiga lilla flickan medan jag bara var allmänt konstig och...konstig. (Fast å andra sidan, var jag väl lite söt på mitt lilla sätt) Förövrigt saknar jag Malaika så otroligt mycket, men jag är glad över att hon trivs på sin nya skola, hon lever ju rena rama High School-livet. Får gulliga lappar och är den där mystiska utländska bruden med charmig brytning!
00:27
- Såhär tillbringar jag min fredagkväll. Skriver på mitt gymnasiearbet
