OS i ryssland, i samma veva som människor blir misshandlade och ser döden i vitögat, av andra pga sexuell läggning. Världen är nedkörd i diket och jag vill bojkotta mänskligheten. Människans svarta historia körs i repris, tusen gånger om och jag gömmer mig i mitt ångestdränkta tonårsrum. Det finns så lite att romantisera i detta tidsrum, finns så lite att njuta av när eftersmaken av allt smakar ruttet.

 

Jag vill krama om allt och alla, samtidigt som jag vill slita av artärer i levande ting och slå sönder allting. Min hjärna är lika motsägelsefull och tvetydig som världen själv och min kropp darrar av obehag när tanken slår mig att jag är precis som det jag föraktar. Men vad göra? Svar: Jag har ingen jävla aning.