konsumerar förklädd destruktivitet, något jag illusoriskt tror är mitt enda livselixir  drömmer mig melankoliskt bort till en värld som inte finns någonstans, utom innanför mitt pannben men jag är nära en acceptans, nästintill en obryddhet gentemot livet jag lever så jag fortsätter

Min kropp har strejkat helt. Ligger i sängen, istället för att slita arslet av mig på jobbet. Varför? Jo jag har förmodligen revbensbrott, alltså en spricka i/brutet revben. Vilket innebär att jag har en enorm smärta på höger sida under bysten. Kroppen reagerar över det, så jag har även magont, illamående, huvudvärk och igår hade jag feber. Jag tröstar mig med Prison Break; men jag kan inte undgå från att tycka att det här suger. Jag har inte råd att missa det här jobbet, för varje timma som jag inte jobbar desto mindre pengar får jag från den 25% av lönen jag kommer få. 

 

Och med det här vill jag tala om för er där ute som säger att personer som lever på försörjningsstöd och andra bidrag, bara gör det av ren bekvämlighet och bara utnyttjar det. Dra åt fanders. Det finns inget fancy eller skönt med att leva på försörjningsstöd och det vet jag nu efter att ha gjort det sedan jag flyttade till tjejbo. Tre-fyra månader? Därför får jag bara 25% av den här lönen, socialen tar de resterade procenten.

 

Nu har jag skrivit in mig på arbetsförnedringens hemsida och måste pallra mig dit också. Jag vill få ett drägligt jobb med dräglig lön så jag kan slippa det där helvetet med försörjningsstödet. Förstå mig rätt, jag är tacksam över att det finns. Verkligen. Men jag har faktiskt rätt att vara arg också.

---

Denna natt var den första natten jag sov helt ensam på drygt två veckor, varken Matthias vid min sida eller syskon i närheten. Jag lade mig halv tolv, med nedstängd facebook och verkligen försökte sova. Men det gick inte och klockan blev efter tolv tills jag somnade. Vaknade ett flertal gånger inatt med känslan av att jag hade försovit mig. Så nja, ingen vidare sömn blev det för min del. Men det är lugnt åt choklad och drack Zingo till frukost.

 

Idag står jobb och arbetsförmedlingen på min "To Do"-lista. Bara för att skolan slutade, betyder det inte att alla måsten slutar existera. Påtal om måsten övningskörde jag för första gången igår. Jag överlevde alltså, vilket bara måste innebära att jag är som mozart var på sin grej, naturbegåvning.

---

Jag trodde att folket som sa att studenten är den bästa dagen i ens liv, överdrev. Men det visade sig att jag hade fel. Jag hade en overkligt och väldigt alkoholiserad dag i Fredags. Var konstant full under hela dygnet, skrattade och grät med bästa kompis, klasskamrater och lärare. Dansa till bra dom dålig musik på ett guppande flak & vi alla älskade varandra. Jag var bakis två gånger och spydde med flit för att få plats med mer.

 

Allt var så magiskt och jag vill tacka min familj som närvarande och några av dem som även fixade och organiserade t.ex min studentskiva. Min familj är guldvärd. Dagen efter var jag för bakis för mitt bästa och ångesten var brutal trots att jag inte gjorde något dumt eller skamset under fyllan.nu börjar rockstarlivet, imorgon börjar första jobbdagen på ÖBO från 07.00-16.00, \m/ \m/

 

En vecka har känts som en ögonblinkning. Det jag menar är att tiden har gått alldeles för snabbt för att stämma överens med den verklighet jag försöker leva i. Nu ses inte jag och M förrän i början på Juli och ärligt talat har jag gråtit ihjäl mig trots att jag bär den vita hatten imorgon.

---

 

 

Imorgon ska jag städa min lägenhet in i minsta detalj och vrå, boka tvättid och laga middag för två. För imorgon kommer min älskade med tåg och ska spendera en vecka med mig, som ska bestå av studentbal och studentdagar, vilket innebär försök till drägligt supande och umgänge med studenter som ickestudenter. Jag ser fram emot dessa dagar, precis som jag gör för framtiden (till och från), för trots min djupa dal jag nu befinner mig, kan jag unna mig ljusa framtidsblickar. Nutiden har inget med framtiden att göra (i alla fall bokstavligen).