En vecka har känts som en ögonblinkning. Det jag menar är att tiden har gått alldeles för snabbt för att stämma överens med den verklighet jag försöker leva i. Nu ses inte jag och M förrän i början på Juli och ärligt talat har jag gråtit ihjäl mig trots att jag bär den vita hatten imorgon.

---