-
| konsumerar förklädd destruktivitet, något jag illusoriskt tror är mitt enda livselixir drömmer mig melankoliskt bort till en värld som inte finns någonstans, utom innanför mitt pannben men jag är nära en acceptans, nästintill en obryddhet gentemot livet jag lever så jag fortsätter |
k.m
Kommentarer
Trackback
