Igår var det min och M's ettårsdag. Vi firade den med att vara bakis o äta pizza tillsammans med Meygan och Samuel som kom dagen innan för lite grill och supande. Det här året har gått så otroligt fort, men det stämmer dock inte överens med allt jag har hunnit med och tagit mig igenom. Ur ett mer realistiskt perspektiv, skulle det ta mer än ett år att göra och gå igenom allt som jag gjort detta år. Kan jag tycka i alla fall.

 

På förhållandefronten har allt varit fint, men det har också varit jobbigt under alla tester som jag och Matthias har stött på. Det har funnits gånger då man bara känner att allt brister när som helst, för det är ju det man lever i. Ett samhälle med unga par som håller korta stunder. Man blir inmatad med teorier som att man måste vara med många olika typer av människor, innan man hittar den rätte. Eller att den rätte inte finns och att allt alltid slutar med ett krossat hjärta.

 

Men så känner jag, skitsamma om Matthias är den rätta eller inte. Jag är glad nu och jag älskar honom nu. Det är väl det som är det mest relevanta. Vad har jag att göra i framtiden, om det inte är där jag lever? Jag lever ju här och nu. Och här och nu är tillsammans med Matthias.