(we<3it)

Med Explosions In The Sky i högtalarna, tänker jag mig en rymd bakom vår rymd.
Vår rymd är inte oändlig, den är bara en del av det oändliga.
Och jag känner hur varje celldelning i mig, faktiskt blir mer och mer påtagligare för var dag.
Är det såhär det känns att vara människa?