och det är tydligt att vi är så mycket mindre än det vi finns i,
hur obetydliga vi faktiskt är – då inget skulle förändras till det negativa
om vi en dag faktiskt, försvann

jag fortsätter ligga ovanpå melodier och låter
vågor vidröra mig, in genom mig och ut genom mig


en röst intill min trumhinna och ett par händer runt min ryggrad
släpp mig aldrig, lossa aldrig greppet runt något som kan falla


gör jag det
dör jag på riktigt, utan att någonting ändras
jorden kommer fortsätta cirkulera runt solen
och min omgivnings organ kommer fortsätta
fungera, för att upprätthålla livet

Km.