"Ibland tänker jag mig; en värld utan liv. Och frågorna som uppstår då är: Hur hade det sett ut då? Hur hade jorden snurrat och hur hade den cirkulerat runt solen?"

Jag kan tänka mig en sandbeklädd planet vars näring är solens strålar och förmörkelser. Den vaggar sig själv till sömns undertiden som vintergatans egna meteorer, liksom smeker det oskuldsfulla ozonlagret. För inte vilar det någon svart korp på världens sköra axel, undergången är knappt påtänkt och jorden fortsätter obrytt, snurra. Som om ingenting, eftersom det inte är någonting.

Km.