- Vaknade för en stund sedan med en konstig känsla i kroppen. Idag är det Eid. Den slutliga dagen efter ramadan. Dagen alla samlas i Moskén på morgonen för att be och dela deras gemenskap. Islam. För att sedan ha stora som små fester hemma hos familj eller vänner.

 

Varför jag hade och fortfarande har en konstig känsla i kroppen, är för att jag dels inte är i moskén nu med min familj. Men också för anledningen varför jag inte är i moskén.

 

Alla andra år, förrutom förra året så har jag följt med till moskén. Det har känts mysigt och det är en sån frid för ögat att se alla samlade för att be tillsammans. Det är någonting vackert. Och att be själv, kändes kul. Man gör det tillsammans med alla andra. Småungar skrattar eller gråter. Kryper runt bland allas ben. Och alla mammor är mamma till alla barn. Vi alla tar hand om varandra.

 

Alla tankar bara kom. Och allt kändes och fortfarande kan kännas idag, att det är ett påhitt allt det här med gud och religion. Jag kallar mig inte för troende idag. Jag säger att jag är agnostiker. Vilket betyder att jag inte vet om jag tror på gud eller inte, då jag inte fått ett trovärdigt bevis.

 

 Men det gör mig ledsen på något sätt, samtidigt som det är en lättnad att jag inte är så lätt påverkad.

Varför det gör mig ledsen är att jag då förlorar den där stora gemenskapen som finns i våran familj. Jag är inte längre som dem.

 

Men jag älskar dem och jag älskar att de har funnit vad som är rätt för dem. Jag måste bara hitta det som är rätt för mig. Och det kommer väl. Sedan vet jag att min familj respekterar mig ändå.