-De hade ingen lista, på vilken ordning de skulle spela låtarna. De var tvungna att läsa av varandras kroppsspråk, ansiktsuttryck och lyssna på deras instrument. Ibland kunde allt gå åt skogen, men också kunde det gå bra. Deras spelningar var allt utom dåliga.

 

 

Jag önskar att jag var tonråing på 90-talet i USA, bara för en dag. Vill se Fugazi live. Vill. Vill.