regnet

Ozonlagret släpper sina brustna delar och jorden gråter.
Låter fönster slås itu av piskande vätskedroppar
som faller från skyn.
 
Levande ting, söker skydd under stora tak och större grenar,
väntar ut det intensiva utbrottet.
 
Regn klonar sig själv, utökar i volym och bekläder torrområden
med sin närvaro.
Ödelägger det som förr var ständigt levande,
det som förr var ständigt tärande på gränsen
mellan liv och undergång.
-
Vi gråter, men tyst.
 
Kayla Mokédé - 26Augusti2012

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0