Och de lever, liksom andas som om ingenting av det som har hänt, egentligen har hänt
-
Var på en promenad till macken förrut. Köpte Twix och en halv L Red Bull. Satte mig under ett tak på en skolgård och skissa lite. Känner mig tom. Vet liksom inte vad jag känner eller bör känna. Något borde jag väl känna? Människor ska känna något för varje situation de upplever. Det är mänskligt.
Men varför känner jag ingenting då?
-
Och ut efter det, är jag nästan rädd för att dra slutsatsen, att jag egentligen inte finns. Det kanske är, som jag alltid går runt och grubblar över. Allting man upplever, är egentligen illusioner. Är alla runt omkring mig, påhitt eller är det jag som är påhitt för dem? Är det min eller deras verklighet jag lever?

Jag klassar inte mig själv som galen. Jag har bara förstått nu, att livet inte är så konkret, som jag först trodde.