- Jag har tänkt. Och jag tror jag har tänkt rätt nu. Så rätt, att saker och ting blir bra, i framtiden.

Jag måste våga tro, även om jag inte vill våga.

Vågar man, så riskerar man. Riskerar mycket, till och med sig själv.

Men jag måste våga, finns inget annat val. Jag vill inte gå under. Går jag under, skadar jag de som faktiskt bryr sig om mig.

 

Därför ska jag våga och hoppas att jag fram över gör bra val. Men för att jag ska göra allt detta, måste folk förstå att den här bloggen är viktig för mig. Jag är en människa som inte kan hålla allting inne, en längre tid.

Så folk måste respektera. För tydligen, kan de inte låta bli att läsa.

 

Jag har de två senaste dagarna, tänkt: Är denna blogg för personlig? och svaret är: Ja den är personlig. Men jag är inte rädd, för att visa vad jag tänker och tycker. Jag skäms inte över mig själv. Och skulle jag lägga ned bloggen för en sådan anledning, som att den är för personlig, så skulle jag gå emot mig själv och göra något fel, enligt min lag.

Jag har äntligen hittat mitt sanna sätt, att bearbeta mig själv. Ta inte det ifrån mig.

 

Ännu ett långt inlägg, egentligen hade jag tänk att skriva endast den första meningen. Men skitsamma.

Min blogg fylls med intressanta saker, senare. Bara inte nu. Hejdå.