Sov ett par timmar efter skolan, det var egentligen inte meningen. Men jag hade så svårt att sluta föreställa mig, hur skönt det hade varit och bara avlägsnas från allting en stund, på ljusa dagen. Jag avlägsnades.

Jag är så himla trött på världen just nu. Och med världen så menar jag oss människor; människan. För vi är världen, resten är bara Tellus, liksom jorden. Jag hatar det vi har skapat och det vi håller på och skapar. Jag hatar dem som yttrar sig, utan kunskap. Jag hatar dem som påverkar andra människor på ett negativt sätt ( ja det som anses negativt för mig, måste det bli då). Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva. För min kunskap att kunna framföra mina åsikter har helt lagt sig bakom mig, blivit min skugga. Jag vet inte hur jag ska göra längre. Jag vet inte hur jag ska handskas med allt som trycker och klämmer mot insidan av mitt skinn.

Jag kan inte ens scrolla "Dashen" på facebook längre. Jag orkar inte all idioti jag ständigt läser. Ändå fortsätter jag tillåta mig koka upp, koka över. O andra sidan vill jag inte ha på ett annat sätt. Jag vill inte vara den som håller käften, eller bara inte känner någonting. Jag har aldrig varit sådan, kommer aldrig bli sådan.

Åh, jag är så trött. Jag är så jävla trött. Men jag har två val, antingen greppar jag svärdet och aktivt slåss, eller så är jag kvinnan med hjälpen i ena handen och hjärtat i det andra. - Jag måste bara samla energi. För att slå ut mitt tonårsrums väggar och flyga iväg.