- Det är lördag och jag vaknade tillsammans med Det. Det hade liksom slingrat sig runt hela mig, armar, ben,  och leder. Vi möts igen, skulle jag kunna säga. Men inte som att jag vill duellera, liksom som förut.. Jag orkar inte. För jag vet att precis som alla andra gånger, så kommer jag få lansen nedkörd i strupen och alla lagade hål, kommer sprättas upp.

Och den där klådan, det där stickande och rivande innanför det, som är innanför skinnet. Driver mig till vansinne och mitt hår sällskapar kala fläckar i bottnen. Nätterna vill mig ingenting väl. Allting är missformat.
Allt materiellt. Jävla December som uppmuntrar det ännu mer. Jävla människor som skapar sina egna fällor och trillar ned, tusen gånger om, men utan ett positivt och mentalt uppvaknande. Jag spårar. Jag är osammanhängande. Jag är antingen eller. Jag är ingenting. Jag har aldrig varit här. Men jag springer, mekaniskt, helt utan en egen vilja. Frihet ska inte kännas utanpå. Det ska kännas inifrån och ut.