-Tittade på 50/50 igår. En film om en man som får cancer, mer berättar jag inte.

Den var stört bra och fick mig att fortsätta fundera på något jag har funderat över, väldigt länge.

 

Jag är totalfrisk. Ingen Astma. Inga allergier. Ingen eksem. Inga andra sjukdomar.

Det enda jag har haft är vattkoppor, som alla får. Kanske fått influensa någon gång.

Och detta faktum, får mig att känna mig ännu mer sårbar, än vanligt.

Någonting måste ju ligga och vänta på mig, vänta på att få inkräkta min kropp. Jag är inte rädd, samtidigt som jag är rädd. Utan att vara respektlös mot de som har cancer, men tänk så har jag någon underliggande kronisk cancer i kroppen, som blossar upp någon gång under min unga livstid. - Jag vet att jag tänker för mycket. Men det känns så uppenbart på något sätt. Liksom "Kayla, du kommer bli sjuk!"