(Weheartit.com)

"They ripped out his heart but did not bother "
Denna dag är en av de värsta dagarna, jag någonsin upplevt på 7år. Ni vet när man har en rätt så ganska konkret bild av hur man själv är, var man lever och vilka men lever med. När man liksom har vant sig, accepterat att det är som det är. Nästan respekterar sin egna acceptans. Det blir liksom som en lättnad, en trygghet. Allting finns där, och man kan nästan bokstavligen luta sig mot det. Det finns inget skönare än acceptans, när man själv accepterar någonting man förr, inte gjorde.

Men det finns heller inget värre än när det man lärt sig acceptera, bara var en falsk fasad. När det man upplevt i flera år, lärt sig leva med, lärt sig hantera, är någonting påhittat. Det är som att det man lever i, för och med, bara är en stor fet lögn.

Jag skulle lika gärna kunna sleva i mig, lögner.Förtära det. Så konkret är det. Och nu när allting har raserat runt denna falska och fasta massan, och det är blottat så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Alla vägar jag trodde var tillägliga, är inte längre det. Och nu står jag här under stjärnhimlen och brinner....