-Jag vaknade relativt glad. Och nu...
Jag hatar mina humörssvägningar så brutalt jävla mycket att jag vill dränka dem och sedan kasta dem åt helvete. Ångest och panik kryper under skinnet. Jag vill liksom, gråta men det går inte.
Den här känslan av att jag inte riktigt vet hur jag mår, hatar jag.
Men det jag hatar mer är att jag inte vet VARFÖR jag mår som jag gör.
A perfect Circle har alltid vart en räddning och kommer alltid att vara det.

Jag ska fråga min lillebror om han vill åka bräda med mig, för jag kan inte sitta inne längre.