Lät mig inspireras av låten Kevlarsjäl, av Kent.

*

 

"Du stack ett hål i min kevlarsjäl"
det var det enda som behövdes


mitt inre rivs itu samtidigt som en kall rännil
av luft, lämnar spår efter sig, längs min ryggrad

bitar av mig själv, slår i parkettgolvet
och färger rinner av dem, och livlösa
ligger de där och bildar tomhet, ensamhet

mitt pansarskal, klär sig i sprickor
och ut försvinner det liv, av kärlek, till kärleken
och in kommer det sorg, för att täppa igen
tomhet, ensamhet inom mitt sönderrivna inre


"Kom gör ett hål i min kevlarsjäl"
det är det enda som behövs

-

KaylaMokédé 19Juni2012