släpper på sprinten



Jag har dill under naglarna. Gjorde dill-omelett förut.
Har även jävligt långa naglar, men det är bara för att jag ska låta min faster få göra iordning dem imorgon.
Ni vet, så de blir sådär pryda och eleganta. Vi får väl se hur länge de håller sig vackra. Jag kan slå vad om att jag kommer sabba hela skiten en timma efter. (Men ska försöka vara försiktig, för min fasters skull.)

Som sagt, så har jag vart barnvakt hela dagen. Och under hela denna dag har jag lyckats tänka på allt mellan himmel och jord, som man kan uttrycka sig. Jag har tänkt på hur mitt liv kan se ut om 10år, jag har tänkt på hur min stora kärlek ser ut och har även tänkt på hur det hade varit att vara en annan människa. Grannen bredvid, min engelskalärare, min bästa kompis m.m

Förrut var det nästan bara negativa tankar som gick runt i mitt huvud, och det är det fortfarande men det är lite blandat med sådana där normala tankar också. Det är främmande att ha det så nu, men jag tror att jag gillar det.
Har man mått på ett sätt en längre period, så tror jag att det blir väldigt ovant, när det ändras. När den ständiga och enformiga sinnesstämningen liksom bryts ned och uppstår i en annan form.

Jag har gått igenom så många olika faser i mitt liv, precis som alla andra. Och en del övergångar är så ansträngande att jag bokstavligen måste sätta mig ner, sluta mina ögon för att slappna av. Har man mått på ett speciellt sätt ett tag så är det svårt att vänja sig vid det nya, man börjar inbilla sig, man fortsätter tro det man förrut trodde. Det är då jag känner mig vilsen och hjälplös.

Jag är en tonåring och ibland kan jag bara skylla alltihop på det. Men innerst inne, vet jag, att det inte bara handlar om mina tusentals hormoner som fightas i kroppen på mig. Utan det är saker och ting, som hänt, som ska hända osv, som påverkar mig. Jag är en analyserande människa. Jag tänker, övertänker, tills jag nästan går sönder. Bearbeta mig själv, det gör jag. Jag måste, för att kunna leva med mig själv.
Grejen är...att jag inte har hittat det rätta sättet. Jag vet inte vad jag ska göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0