Jag vill inte existera



Jag är så sjukt förbannad. På mig själv och på allihopa, alltihopa. Mitt sätt att prioritera läxor är det sämsta, ever.
Och jag är efter i samhällsekonomi. Har suttit sedan klockan 23:00 och skrivit på inlämningen som ska va inlämnad IMORGON. Förstår ni min panik? Och grejen är att denna uppgift är jävligt avgörande för vilket betyg jag ska få på kursen, Samhällsvetenskap 1.  Åh, jag vill inte bara ha E. Minst C ska jag ha, MINST.

Och jag är så arg på de som tar allt jag gör, som jag även säger inte är personligt, PERSONLIGT. Jag är otrevlig ikväll/inatt, jag är respektlös. Jag är så sjukt jävla medveten om det. Därför, ska jag inte tala med någon, då jag faktiskt kan göra personen illa på något sätt.
Men nä, en del förstår inte. Vad gör man? Vad gör jag?

Det är fredag imorgon och jag med min egna mun säger att jag är värd påsklovet som kommer härnäst.
Skolan har rivit upp mitt inres väggar och fyfan vad det skaver. Och så allt annat i mitt tragiska adderat på det där. Fast jag ska inte överdriva, jag har ett ganska så bra liv. Men fan vad det positiva inte syns just nu.

Klockan är 01:35, precis just nu. Ska snart gå och lägga mig, har skickat ett mejl till min lärare och sagt hur det ligger till och bad på mina bara knän om jag skulle kunna få mejla in uppgiften till honom imorgon innan tolvslaget.  Jag håller tummarna för ett bra svar och att det här inte påverkar något i mitt betyg. För då kommer jag bokstavligen, fälla blodfyllda tårar.

Jag försökte skriva ned min ilska i någon sorts dikt. Men det gick inte, därför skriver jag detta patetiska blogginlägg. Det är skönt, jag blir lugnare.
Men nu, ska jag göra mig iordning för sängen.
Ska vakna så sent som möjligt, för att så snabbt som möjligt ta mig till bussen.

Godnatt mina kära läsare.
Plugga och var bra i skolan, följ det rådet. Gör det bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0