Stryk över det där med att jag känner mig kärleksfull idag. Det var en stor lögn, jag kan inte vara kärleksfull även om jag försöker. Försöker skriva, får till text...men ändå känns det som att det är någonting kvar i mig. Fast så har det alltid varit, grejen är bara den att förr så kändes det inte för en stund.
Nu kan jag inte längre skriva bort känslorna. Vad är fel?
Känner mig desperat och den där ständiga ilskan inom mig tär på mig.

Jag håller på att tanka ner en svensk graff-rulle, jag hade tänkt kika på innan sömnen tar mig.
Funderar också på att skriva något novell-liknande shit. Men jag vet inte.

Förlåt om jag gör bloggen tråkig med alla dessa långa text-inlägg. Jag vill vara rolig och skriva sånt som får folk att läsa.
Åh, jag är inte emo. Men ni förstår väl att jag i alla fall är en människa...detta är ju naturligt. Visst?

Nu ska jag ner till tvättstugan, funderar på att hypnotisera mig själv genom att kolla in i tvättmaskinen där kläderna snurrar, runt, runt, runt.

Elden erövrar världen och jag begraver mig själv med dens kvarlevor.
Km.