Sitter och smsar med en av mina närmaste vänner. Jag hittade bilder på henne och mig från 2010.
Vi såg helt annorlunda ut och betedde oss även, annorlunda. Så jag skickade iväg ett sms, om det här.
Och hon sa hur länge sedan det var, men att känslan av att allt har gått så snabbt,finns.
Ändå känns det som att vi har vart vänner så mycket mycket längre.

Sen berätta hon att under den tiden, 2010 så kunde hon inte tänka sig att allt som har hänt tills nu, skulle hända. Inte ens tanken skulle slå henne. Och så tog hon mig som exempel också.
Och det är sinnessjukt, här går jag runt och tycker att mitt liv är så händelselöst och att det inte är så mycket till liv. NÄR DET I SJÄLVA VERKET, har hänt så sjukt mycket.

Så...mitt liv kanske är ganska värt i alla fall och det roliga är att jag bara har levt det i snart 17år.
17år är ingenting, om inte döden är precis bakom nästa dörr förstås.

Bilder på mig och min käraste vän, som fick upp mina ögon.
Jag är självklart, stördast av oss. Eller hon med, fast på ett mer Mathildasätt.