uppåt, lysande av avund, gråtande av regn

och pölarna jag går i, är speglarna som aldrig

 

aldrig förstod-

reflektioner kring jorden, en organism

är den mikroskopisk eller väsentlig?

kanske bara ett inget, kanske ett ting

 

Himlen kan aldrig vara vit, utan moln

och jorden kan aldrig snurra, utan dig

och hästarna, och regnet, och allt annat,

utom mig, för jag är ingenting

utan ett: kanske