kanske ingenting
Hästarna gnäggar bland moln, mina blickar
uppåt, lysande av avund, gråtande av regn
och pölarna jag går i, är speglarna som aldrig
aldrig förstod-
reflektioner kring jorden, en organism
är den mikroskopisk eller väsentlig?
kanske bara ett inget, kanske ett ting
Himlen kan aldrig vara vit, utan moln
och jorden kan aldrig snurra, utan dig
och hästarna, och regnet, och allt annat,
utom mig, för jag är ingenting
utan ett: kanske
Kayla Mokédé©
Kommentarer
Trackback
