- Igår kände jag en hopplöshet, så brutal att jag inte kunde svälja min misantropiska sida. Kände PMA (Positive mental attitude) in my ass. Men det triggade mitt medvetande och strävan efter en bättre värld ännu mer, nu idag.

 

Så

i vinter vill jag göra någonting. Jag vill göra någonting vettigt. Något för barn.

Idag, när jag vandrade till skolan i den brutala höstkylan funderade jag, på vad fan jag kan göra för andra. Jag grubbla så hårt, gick liksom ut efter sådant jag gillar att göra och helt plötsligt klingade hjärnan och jag kom på världens idé. Jag tänker inte avslöja idén ännu. Men det handlar om Konst+barn.

 

Jag tycker fler ska försöka göra någonting på egen hand, för samhället. För sådant och sådana som lever i samhällets skugga. För rättvisan. Och som min låtsasmamma sa igår "Det är viktigt att ungdomar gör någonting."  Jag håller med henne och som alla vuxna säger, vi är framtiden. Vi har faktiskt ett ansvar. Är dina ögon stängda, tillåt dig att öppna dem. Tänk ut, vad just du vill ha en ändring på? Vad stör dig mest?

 

Jag själv vill ändra på allt. Jag känner ett sådant stort ansvar, att det nästan är ohälsosamt. Men jag tror det är mer effektivt och bra för en själv, om man koncentrerar sig på ett område i taget.