i ljusdal, I sverige

Ljusdal blottar sin sista suck
och Sverige klingar sista versen,
min röst bar aldrig till slutordet av
första refrängen, barnkören tillät mig
aldrig

att finnas
till

år 2000

mina kramper, mina ord
som alltid slant på tungan,
mina ramper, jag besteg
slogs hårt mot
golv och skrek
”Jag vill inget mer.”

Hon pressar fram en sista suck
och hjärtat smeker sista noten,
hennes röst dog och orden försvann
aldrig, ut i luften

hon ville inget mer.
 
Kayla Mokédé - 18/10-12

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0