Bergskedjor, runt mina vrister
min själ, mig själv, jag mister

Mina tvister, med människan, i mig
är någonting, jag för alltid underkastar
likt stjärnan, under nazisten

Kemister dissekerar, sorterar mig
inom olika register, men inga namn
alla delar bär, och hoppet det brister

Söker, letar, vill ha svar
men pessimister, tar sig an mitt ansvar
och ensam ligger jag kvar
under pianistens vemodiga
tangentslag

Ateisten, andas mitt sista andetag

 

Kayla - 11September2012