Det här med vänskap.

Bild: weheartit.com

 

-Hur vet man att man har vänner? Då menar jag inte, alla dessa ytliga människor man har i sina umgängeskretsar. Utan jag menar dessa riktiga vänner som är så få att man bara kan räkna dem på en hand. Alltså, true friends.

 

Jag har länge, hela tiden rättaresagt, ifrågesatt mig själv. Varför är jag som jag är? Varför väljer jag de val jag gör i livet? En massa varför frågor ställer jag. Men jag har aldrig tänkt på, hur ser människor, när de ser mig. Förrän nu. Vad är det första alla runt omkring mig, tänker på, när de ser mig? Gillar dem att umgås med mig? Och om inte, varför? Varför umgås denna personen med mig? Varför vill inte denna person, umgås med mig?

 

Jag har haft så otroligt mycket vänner, men när jag tänker efter så vet jag faktiskt inte om jag har haft så jätte nära vänner, under min levande tid. Ja, jag har haft vänner som jag har sagt bästa vän till och som har sagt detsamma till mig. Det har känts naturligt, men det var länge sedan. För ju äldre jag blir desto mer abstrakt blir vänskapsband med olika personer. Man säger inte i min ålder "Vi är bästa vänner". Det är som att det stadiet är förbi.

 

Och då kommer jag tillbaka till frågan, hur vet man att man har (bästa)vänner? Och jag har tänkt på det väldigt mycket just idag. Och jag har kommit fram till att jag inte vet, längre. En vänskap, ska väl vara baserad på att båda parterna känner samma sak för varandra? Är det inte så det funkar?

Och det måste väl betyda att om en vänskap mellan två individer eller fler, inte är renvänskap om inte dem känner lika för varandra? Eller?

 

Har du en bra definition, så kommentera gärna. Var anonym om du vill.

 

 

 

 

 

Jag upptäckte vilka som var mina äkta vänner när jag mådde dåligt och knappt orkade leva längre. De som var äkta vänner stod kvar vid min sida och brydde sig, resten tog ett steg tillbaka och sa tack och adjö, ungefär.
Äkta vänner bryr sig om dig och älskar dig oavsett om du är på topp eller i en svacka.

De riktiga vänner man har bryr sig om en oavsett vad man gjort och de lämnar aldrig riktigt din sida ens då ni inte träffat varandra på länge. Några bra ord är "Vänner är som stjärnor - du ser dem inte alltid men du vet att de alltid finns där". Ofta vet jag bara vilka som är "riktiga" vänner och det är dom som kanske inte alls är lik dig men ni passar bara ihop. Oavsett ras, läggning, politiska åsikter osv... En vän kan stå upp för dig och vågar vara med dig hur knäpp man än skulle vara! Man kan vara sig själv och kan berätta typ allt för varandra - det anser jag är (bästa) vänner . :)

Absolut REN vänskap har jag trott att jag har. Men har sedan blivit sviken. Kvarglömd, precis som vanligt. T ex så gjorde den personen jag anseer vara min bästa vän något som sårade mig något rejält. Vi har kännt varandra sen Feb 06 och haft kontakt sedan dess, har det än idag, mycket väl.

Förra året var jag fortfarande tillsammans med min flickvän, vi bodde tillsammans nere utanför Mariestad. 20 mil ifrån honom! På min 20 årsdag ringer han(Vi hade inte pratat på veckor). Blev glad direkt men när han började prata visade det sig att han som så många andra gånger behövde hjälp med sin dator, det kom aldrig något grattis heller. Utan under hela samtalet så pratade han på om datorer och la sedan på. Visst, det är lätt att glömma födelsedagar, men det gjorde verkligen ont.

Jag vet inte, alla omkring mig har alltid haft någon att sätta framför mig. Så jag har aldrig varit den absolut främsta vännen. Men visst har jag haft bra vänner! Eller?...

För min egen del så har jag bara EN bästa vän och det är hon som jag kan vara mig själv med helt, säga precis allt vad jag tycker, jag litar verkligen på henne till hundra procent (kanske just för att vi två inte är som folk nu för tiden verkar vara; skitsnackare, lömska, sprider falska historier, osv), utan vi bara vet att vi kan lita på varandra och är bra personligheter som inte spelar något vi inte är och därför passar vi så bra också. Hon är den enda jag verkligen behöver och vet att det är ömsesidigt med. Dom andra vännerna kan jag inte lita på fullt ut, snacka med allt om och behöver heller inte träffa dom så ofta. Det är så här jag vet i alla fall.