Hon var lika ledsen, som fönstrena var regnvåta.

Lika darrande, som lönnlöven var vibrerande.

 

Hon var inte glad på livet eller någon annan innanför hennes livs murar. För frågetecken, på frågetecken, har byggts upp framför hennes optiska glober.

Vem är hon och vem är hon för andra?

För att inte leva i ensamhet, liksom förvandlas till en utstött varg i en gammal urskog,

så behöver man veta om man är lika uppskattad, som man uppskattar andra.

Går man i ovisshet, angående något sådant,

förvandlas ljus till mörker och man bryts per automatik, ned.

 

Omgivningen, betyder mycket mer än vad man tror.

Och den närmaste kretsen, är mer livsviktig än någonting annat.