konsten att insjunkna
Klockan är inte ens tidig morgon och jag försvinner bland de vita lakanen. Kalla mig kamouflerad eller bara kameleont. För jag har lätt att sjunka in, försvinna in i döda ting. Kalla mig död, eller bara sjuk. För mig spelar det ingen roll, då min livssituation ändå inte förändras eller ens justeras en aning.
En gång var jag fem år och så försjunken i min egen lilla värld, där allt var som jag ville att det skulle vara. Det var min tillflyktsort, där ingen fick tag i mig (ett ingenmansland). Inte ens om de så gärna ville. Jag tror väl att alla barn hade något sådant liknande, som tröst, som plåster på alla skrapsåren. Hur kan min generation annars ha överlevt?
Klockan har nu passerat tidig morgon och jag har absorberats upp av minnen från tidiga skeden i mitt liv. Jag är fortfarande ett med mina sterilt vita lakan och jag är fortfarande helt oförändrad, i ett oförändrat liv. Jag saknar inte tiden som barn, har jag kommit fram till. Men något jag beundrar är min överlevnad. För faktumet är att jag överlevde och det är tack vare den där världen, alla barn bildar när den riktiga världen inte fungerar, som man vill.
En gång var jag fem år och så försjunken i min egen lilla värld, där allt var som jag ville att det skulle vara. Det var min tillflyktsort, där ingen fick tag i mig (ett ingenmansland). Inte ens om de så gärna ville. Jag tror väl att alla barn hade något sådant liknande, som tröst, som plåster på alla skrapsåren. Hur kan min generation annars ha överlevt?
Klockan har nu passerat tidig morgon och jag har absorberats upp av minnen från tidiga skeden i mitt liv. Jag är fortfarande ett med mina sterilt vita lakan och jag är fortfarande helt oförändrad, i ett oförändrat liv. Jag saknar inte tiden som barn, har jag kommit fram till. Men något jag beundrar är min överlevnad. För faktumet är att jag överlevde och det är tack vare den där världen, alla barn bildar när den riktiga världen inte fungerar, som man vill.
Kayla.M
Kommentarer
Trackback
