Jag är vit, under månens beröring.

Och så naken i nattens mörker, den svarta imman

klär mina tunna fönster. Det står klart för sig att jag är fördömd och
snart, alldeles snart, helt och hållet bortglömd. Utsuddat mönster.

-

Ozonlagret sveper sig runt mig, skyler det sista av mig.
Tvingar mig att inhalera den atmosfär, jag så länge
har föraktat. Och det är nu, just i detta nu
min kropp ska implodera och försvinna in i det abstrakta.