- Jag är trött på fasader. Sådana skynken över byggnader, sådana skynken över mänskliga ting. Ett starkt äckel, har växt till sig i min magsäck. Den växer för var gång jag ser en människa, en person, göra någonting som inte stämmer med den bilden, just denna person har angett att den är, att den står för.

Jag talar om de som håller en sylvass kniv i högerhanden och hugger en så fort, man vänder sig ryggen om. Jag talar om de som kan prata i timtals långa stunder om en specifik kategori och sedan förnekar allt den har sagt, dagen därpå. Jag talar om de som går runt med en väska, proppfylld med olika leenden, avsedda till olika personer. Krystade, ärliga, sneda, elaka, ironiska, oärliga etc.

 

Jag känner mig utnyttjad. Jag känner mig sårad. Jag känner mig förödmjukad, förnedrad, otillräcklig och helt utan värde. Men ska jag klandra gärningsmännen och fortsätta se mig som ett offer? Nej. Jag har nog aldrig gjort det, jag har dock lagt onödig energi på dessa människor. Jag har ifrågesatt mig själv tillräckligt nu. Jag har inte gjort några fel. Jag har bara råkat hamna i olika slags händer. Händer som rotar i mina fickor, istället för att hålla mig i handen.

Jag är trött på fasader. Trött på de glittriga och pryda skynkena, som en stor mängd av människor väljer att klä sig i, just för att lura andra medmänniskor, till egen vinning. Jag är trött. Så jävla trött!