Jag saknar att aktivt stå på brädan. Utvecklas och känna den där känslan av frihet. Det är när jag står på brädan som jag får känslan av att jag faktiskt kan bli bra på något, alltså skejtandet. Och det är inte alltid man känner så i allt, därför ska man hålla fast vid det man känner så om. Men varför gör jag då inte det, på samma sätt som förr?

 

Svar: Jo, livets hårda skola kommer ivägen och man inser (eller folk intalar en) att det är skolan som säkrar ens framtid.Vill jag ha det gott, måste jag prioritera rätt. Och ja jag prioriterar skolan först, men då försvinner balansen mellan den fria tiden och den hårda tiden. Jag gör ingenting annat än att gå runt o tänka på alla dessa allvarliga saker; ständigt är mina sinnen okuperade av skolan och alla andra måsten. Jag vill inte ha det så, jag mår inte bättre av att ha det så. Så därför ska jag börja göra rätt för mig, göra det som är rätt för mig själv. Alltså ställa mig på brädan, när jag känner att jag behöver koppla bort min framtid och alla tankar som kretsar kring den. Gör det ni också, ni vinner på det i slutändan. Hellre lever jag med knaper ekonomi och lågbetalt jobb, men ändå gör det jag älskar än att ha ett bra jobb, bra ekonomi men har uteslutit det som gör mig, till den jag faktiskt är.