.


"Jag talar inte klarspråk. Och jag irriterar mig över oväsentliga fragment, i det vi ska kalla vår existens. Jag säger inte rakt ut vad jag egentligen tycker och tänker, men förstå mig rätt, det är omedvetet. För aldrig finner jag de rätta synonymerna, bakom min undre, så som övre tandrad. Jag vill utstråla självständighet, en fullkomlig integritet. Inte bli förknippad med stela karaktärer, se mig subjektivt. Men det är svårt att upprätthålla den sanna fasaden, när man inte tillåts att försöka en andra gång, eller kanske en tredje, efter att man har misslyckats det första. 

Kalla mig inte namn, jag inte bär på min kropp. Kasta mig inte iväg, till länder, städer eller andra världar ni har sorterat bort. Jag vill känna samhörighet, men motsägelsefullt nog strävar jag inte efter det, efter er. För jag vill inte bli som er, jag vill inte vidröra er. Jag vill inte vara anledningen till att hata oss ännu mer. 

Ursäkta min spretighet, mitt osammanhängande sätt att tala om att min trygghet inte längre finns i mina ord. Ursäkta mina försök att fortsätta, fortsätta att sträva mot det klara språket och avlägsna de irritationsmoment som påverkar mig, invärtes som utvärtes. Ursäkta för bristen av synonymer och ursäkta min oförmåga att förstå era försök, att försöka förstå mig."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0