-
| När tidigare förebilder slutar upp i fördärv, är det svårt att finna tro, hopp i sig själv. - Det blir med tiden otänkbart att se bortom horisonten och att tillåta sig vistelser i skyarna. Varenda fotspår gestaltar förvirrelse och flackande blickar förblir just, flackande; utan fokus och utan förmåga att snappa upp varken ljus eller mörker. För genom de förvirrande sinnena, uppstår misstron, paranoian och strax därefter beblandas motsatserna med varandra, inte som i en försoning där händer tas i hand och vapenvila är ett faktum. Utan mer som i en okontrollerbar massa som suger åt sig allt för att sterilisera det, omprogrammera det, ta död på det; så ingenting mer någonsin ska kännas, tills ingenting finns kvar |
Kommentarer
Trackback
