Börjar jobba imorgon. Vilket känns oerhört skönt. Varför? Jo, för att leva på bidrag som försörjningsstöd, aktivitetsstöd och dylikt (men i detta fall aktivitetsstöd) är jävligt krävande. Man kan tro att det är som ett liv på moln, där man får allt serverat på ett guldfat; bara för att man får pengar. Riktigt så är det inte, inte för min del. Har aldrig varit och kommer nog aldrig bli. 

 

Man kan aldrig planera något (som kräver pengar) och vara helt säker på att man kommer genomföra det. För man vet inte om det kommer krångla med att få in sina pengar. Man vet inte om de (försäkringskassan, socialen etc.) kommer dra in pengarna pga ett misstag man har gjort, eller att man har råkat fylla i ansökningsblanketten fel. Mina räkningar ha behövt skjutas upp pga. försenade utbetalningar.  Det är så jävla läskigt att ha ens eget liv i främmande händer. Att förlita sig på en inkomst som är så jävla osäker. 

 

Det tycks väl att en person som jag inte har rätt att klaga, utan att jag ska vara glad över det jag har och får. Självfallet. Ingen annan mer än jag själv, vet hur otroligt tacksam jag är. Men genom min tacksamhet lever jag ändå i en osäkerhet och något som inte är stabilt; därför har jag rätt att komma med mina synpunkter, något många tycker är att klaga. 

 

Så därför ska det bli så oerhört skönt att börja jobba imorgon. Att veta säkert att mina pengar, min lön kommer komma nästa månad. Den kommer varken dras in eller behöva en ansökan av mig för att jag ska få pengarna. Pengarna kommer vara mina och jag kommer kunna betala mina räkningar i tid.