15år

15år
Jag var inte betydlig och mina planer om att rädda världen från sig själv, var definitivt inte av den finare sorten. Inte när kroppar var tänkta att rekonstrueras (slaktas) genom uppsprättade hudar, bakåtvända ögonglober och vener ihjälpumpade med restavfallet. Inte när planen var att symmetriskt och perfekt efterlikna människan med vad människan flitigt, genom århundraden har skapat. Vanställt; deformerat. 

Jag var inte betydlig, liksom min snedvridna självbild; där flera olika synonymer avmonster var de kompletta beskrivningarna av det jag hade lyckats bli. Och jag var livrädd, inte för mig själv. Utan för de utomståendes bild som avspeglade min egen. Inget ljus och världens, livets funktionshinder blev endast mitt eget.

Jag var inte betydlig, men jag var en betydande faktor till varför jag drunknade i mitt eget fördärv. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0